Bedömningen och gjutjärnspannan
Det råder en viss förväntan och nervositet i salen. Provet i hemkunskap, ja ämnet hette så på den tiden, är rättat och lämnas tillbaka till eleverna. Min fru, eller snarare den unga tjej som långt senare kom att bli min äkta hälft, bläddrar igenom provpappren. Hon konstaterar att det gått bra, men att hon bland annat fått poängavdrag på frågan om vad man ska tänka på när man diskar en gjutjärnspanna. ”Hur är det möjligt, jag skrev ju ner allt” tänker hon. Läraren förklarar att för full poäng måste eleverna även få med att hushållspappret ska slängas i papperskorgen.
Syftet ska styra formen
De flesta vuxna bär på minnen från sin skoltid. En del av erfarenheterna rör just bedömningssituationer. Det skolminne som återges ovan kan tyckas vara en bagatell. Fast för min fru framstod bedömningen som obegriplig och orättvis. Först många år senare kan hon skratta åt den petimäteraktiga hållningen och rättningen från lärarens sida. För mig är anekdoten ett belysande exempel på en mindre lyckad bedömningssituation. På hur lärare – även jag – ibland riggar för bedömning på ett sätt som varken tjänar syftet eller eleven.
Om syftet är att eleven ska visa kunskaper om hur en gjutjärnspanna ska diskas, är då ett skriftligt prov det mest adekvata tillvägagångssättet? Nej, knappast är så klart svaret på den nära nog retoriska frågan. Att isolerad från det naturliga sammanhanget (diskbänken och redskapen) visa kunskaperna med penna i hand innebär att praktiska färdigheter ska redovisas som teoretiska kunskaper. Vilket så klart är olyckligt. Förfarandet medför också risken att elever som egentligen kan diska en gjutjärnspanna helt eller delvis misslyckas då provsituationen och skrivandet reser onödiga hinder för dem. Ett praktiskt prov vore ett bättre val. Om det nu ens behövs ett prov. Dylika färdigheter går ju att bedöma och ge återkoppling på under löpande lektionsarbete.
Övning i lyhördhet
Jag tänker på min frus skolminne när jag undervisar en av klasserna i grundsärskolan. På hur bedömningen av elevers kunskaper och färdigheter behöver anpassas till syftet och utifrån situationen. Under lektionen steker vi ägg. Ingen av eleverna talar med hjälp av ord, men kommunikationen är ändå intensiv. Jag står halvt på huk bredvid K som sitter i rullstol. K tittar på gjutjärnspannan på spisen, tittar på mig, petar på och lyfter sedan ägget med stekspaden. Och börjar blåsa. Blåser och blåser igen. Först förstår jag inte riktigt. Sedan går det upp för mig. K berättar att det är varmt och att det gäller att vara försiktig. Eleven skulle förmodligen aldrig kunna få ned detta på ett papper. Men som lärare och bedömare kan jag öva mig i att uppfatta hur eleven kommunicerar sina förmågor. Förutom att visa växande färdigheter i stekning så demonstrerar K kunskaper om värme och potentiellt farliga situationer. Apropå bedömningar och gjutjärnspannor.
Kommentarer(7)
-
10 april 2023Så fantastiskt Härligt att läsa Magnus!!
-
11 april 2023Roligt om inlägget inspirerar!
-
11 april 2023Vilka lyckliga elever som får ha dig som lärare!
-
20 april 2023Tack, vad glad jag blir att läsa sådana kommentarer. En gör så gott en kan!
-
1 april 2024Min man lämnade mig och min son och kom aldrig tillbaka förrän Dr Sunny ingrep. Min berättelse är inte annorlunda än andra som har tagit sig tid att dela den med världen. Jag hade äktenskapliga problem med min man på grund av vilka han lämnade mig och reste till en annan stad. Vid något tillfälle var jag deprimerad och fick hjälp från ingenstans tills jag kom i kontakt med Dr.Sunny som hjälpte mig. Han återställde kärleken och kontakten mellan mig och min partner och efter 48 timmar fick jag tillbaka honom som utlovat. Precis som alla andra som pratar om honom är jag här för att säga bra saker om honom och tacka honom för att han förde tillbaka glädje i mitt liv. Det kommer inte att misslyckas om du försöker hjälpa honom också. Bara WhatsApp honom: +2348082943805 eller så kan du maila honom på: drsunnydsolution1@gmail.com