Värderingsutbyte - Västra Stenhagenskolan

Men en sak skiljer sig inte åt mellan länderna: den kollektiva gråtfesten i samband med avsked efter sex lärorika dygn tillsammans. Det är ju skönt att man vågar visa sina känslor öppet trots vissa kulturella skillnader!

Först lite bakgrund: besöket ägde rum inom ramen för Erasmus-projektet Baltic Sea Forum – Integration through Core Values. Projektet vill uppmuntra unga till att vara aktiva samhällsmedborgare som gör sin röst hörd, och lyssnar på andra. Det är de dedikerade lärarna Maja Back Lakic och Christian Gerecht, som båda var med i Tyskland, som har hjälpt till att organisera besöket.

Teman för diskussionerna och grupparbetena för ungdomarna under veckan var jämställdhet och yttrandefrihet, två ständigt aktuella ämnen, och dessa teman gestaltades av grupperna genom film, foto och drama. Alla diskussioner och grupparbeten genomfördes på engelska.

De sex eleverna på Västra Stenhagenskolan tycker alla att det var en fantastisk erfarenhet, att vara en del av en grupp om trettio elever med olika bakgrund:

• Vi alla kom varandra nära väldigt snabbt eftersom vi tillbringade mycket tid tillsammans under dagarna då vi arbetade i grupper, och även på kvällarna eftersom vi sov fyra personer från olika länder i varje rum vilket tvingade oss alla att kommunicera på ett gemensamt språk.
• Alla trettio elever hade aktivt sökt för att få vara med, så vi var nog alla intresserade av att ta till oss en ny erfarenhet med ett öppet sinne som en gemensam grund. Dessutom gav det oss en internationell erfarenhet, vilket är en extra bonus.
• Det var roligt att lämna den traditionella klassrumsmiljön och göra något helt annorlunda tillsammans med ungdomar man aldrig hade träffat förut. Vi hoppas att vi kan träffa de andra igen på något sätt, endera genom privata besök eller kanske genom andra EU-projekt. 

Trots att de fem länderna ligger väldigt nära varandra geografiskt, så finns det ändå vissa skillnader, inte minst när det gäller äldre personers värderingar, något som eleverna från de olika länderna var väl medvetna om:

• Fyra av de fem länderna, om man inkluderar Östtyskland, levde ju under kommuniststyrda diktaturer fram till 1989-1990 då regimerna i Central- och Östeuropa föll samman. Det innebär ju att i synnerhet äldre generationer, som far- och morföräldrar till våra nya kompisar, länge levde under regimer som inte tillät att medborgare opponerade sig.
• Men eleverna från de länderna förklarade att de yngre generationerna, som de själva tillhör, lär sig inte minst genom Internet hur det är i andra länder, vad som är lika och vad som skiljer sig åt. Vi hade mycket gemensamt, fler likheter än olikheter, även om vi svenskar var mest lika ungdomarna från Tyskland.

Det fanns dock saker som skiljde sig åt, bland annat när det gällde relationen till auktoriteter som lärare. Det fanns en markant skillnad mellan Maja och Christian, som har en ganska nära relation med sina elever, och de mer auktoritära kollegerna från de andra länderna:

• Några av lärarna från de andra länderna försökte i viss grad styra hur vi arbetade tillsammans kring ämnena Jämlikhet och Yttrandefrihet. Och distansen till dem blev längre eftersom de inte ville bli kallade vid förnamn, utan Ms., Mr. eller Dr.
• I svenska skolor är vi ju vana att diskutera högt och lågt både elever emellan och elever med lärare. Det är uppenbarligen inte lika vanligt i alla länder. Vi ser ju det som lite gammalmodigt att inte kunna göra det, men om det handlar om det eller någon annan kulturell skillnad är svårt att säga.

En annan sak som skiljer sig, i alla fall i praktiken även om vi värderingsmässigt såg på det på samma sätt, är att man i flera av de andra länderna skiljer på flickor och pojkar på skoltid när det gäller ämnen som gymnastik och slöjd, något som man inte har gjort i Sverige på årtionden.

• Eleverna från Västra Stenhagenskolan upplevde att alla ungdomarna hade ett liknande synsätt kring detta, men att det förekom en del mer traditionella könsindelningar i vissa av de andra länderna.
• När det gäller just detta var likheterna störst mellan Sverige och Tyskland. Och eftersom eleverna från andra länder skulle vilja ha det på samma sätt som vi har det, så det måste kännas frustrerande att vilja få en förändring som man vet kommer att dröja ett tag.

Besöket i Tyskland råkade sammanfalla med att #metoo-rörelsen tog fart, vilket förstås speglade sig i vad ungdomarna pratade om. Några axplock från det ungdomarna hade diskuterat:

• Det är nyttigt att prata om människors skyldigheter i olika kulturer, och man ska få leva sin kultur, men det innebär inte att man ska få kränka andra.
• Ungdomarna från Polen hade ungefär samma liberala syn på homosexualitet som vi, men det betyder inte att alla polacker har det. Det är svårare att vara homosexuell i Polen än i många andra EU-länder, eftersom många inom den katolska kyrkan, som är väldigt stark i landet, ogillar samkönade relationer.

Så vad tycker Maja och Christian, de två engagerade lärarna som har varit med under hela resan, såväl bildligt som bokstavligt:

• Vi är båda väldigt stolta över våra elever, våra sex svenska och de övriga 24 från andra länder. De samarbetade på ett väldigt bra sätt. Och alla bidrog, det var ingen som drog sig undan och lät någon annan göra jobbet. Här var alla engagerade, alla användes som resurser. Ett toppat lag, helt enkelt!
• Alla var positiva hela tiden under de ganska arbetsamma sex dagarna. Inga som helst klagomål!
• Så gråtfesten på slutet var en helt perfekt avslutning! Och ett gott betyg för veckan!

Västra Stenhagenskolan fortsätter det här samarbetet. Nästa år åker en grupp med elever och lärare till Polen. Fortsättning följer således.

Här är namnen på de sex eleverna i årkurs nio på Västra Stenhagenskolan som besökte Tyskland: Sebastian Svahn, Alexander Naji, Samira Cammilton, Moska Azam, Simone Franke Löfgren samt Maja Strand.