Mitt formativa klassrum

På senaste träffen med Lärarnätverket var Ann-Marie Körling inbjuden som föreläsare. Jag har följt henne länge och läst mycket klokt som hon har skrivit, och följaktligen blev vi som satt där i aulan lite klokare av att lyssna på henne.  
Körling inledde sin föreläsning med att läsa högt i 90 sekunder för oss. 90 sekunder. Hon fångade såklart hela rummet. Vi har diskuterat egen läsning vs. högläsning en del på min skola och, kanske inte så förvånande, kommit fram till att vi behöver båda. Men 90 sekunder för att fånga eleverna. 90 sekunder är en mycket liten del av en lektion, men som man kan ge väldigt mycket.  
Vi fick också göra flera korta diskussionsövningar där vi bara fick 60 sekunder på oss. Man hinner säga ganska mycket på 60 sekunder konstaterade vi i publiken. Vi ska vara rädda om tiden vi har tillsammans i klassrummet och att läggen en femtiondedel på att se varandra är klokt. Eleverna behöver öva på att prata och lyssna. Lite kan göra så mycket.   
Hur ska vi lärare då välja ut vad som ska högläsas? Körlings tips var att läsa högt ur de böcker som eleverna själva valt. Hon tryckte också på att dikter är ett bra val. Just nu läser jag Alex Dogboy med min språksmedjegrupp. Alla hemskheter som Dogboy råkar ut för inbjuder till många viktiga samtal. Vi varvar att de läser själva och att vi läser tillsammans. Det förhöjer läsupplevelsen. Jag kan välja var jag vill stanna upp och vi kan göra avstickare där vi kollar upp saker. Romanen har fångat många elever genom åren, och jag rekommenderar den varmt. (På min Instagram har jag en sparat några andra tips under höjdpunkter.)  
Jag tror verkligen att gemensamma läsupplever är väldigt viktiga. För den som inte älskar att läsa kan bli inspirerad av att höra hur någon annan tolkar en text. Det var kanske ett av de viktigaste budskapen igår; att vi ska lyfta elever som älskar att läsa och fokusera mer på dem, för det skapar goda förutsättningar för att läsglädjen ska sprida sig i ditt klassrum.    

Kommer ni ihåg när man fick beröm bara för ATT man använde digitala verktyg i sin undervisning? Då var man en duktig lärare. Man kunde t.o.m. nomineras till pris för det. Nu är vi snarare där att man får förklara sig om man inte vill bli helt analog, om man fortfarande ser möjligheter med tekniken. Det är spännande hur det går trender i allt. Nu är man nog närmare beröm om man använder AI i sin planering för att effektivisera, än om man låter eleverna mängdträna digitalt.   

Jag tror i och för sig att det är viktigt att kunna motivera varför man gör på ett visst sätt. Undervisningen ska ju inte vara digital bara för att det är kul, och det är såklart inte bra om man använder digitala lösningar för sakens skull – och/eller på bekostnad av elevernas lärande. Så har det nog varit i en del fall, säkerligen även i mitt. I mitten av 10-talet kändes allt bättre om det var en app inbladad och ibland blev det mer lek än lärande. Så att fundera över varför man gör på ett visst sätt är alltid klokt. Allt som uppmuntrar till eftertanke är bra. Digitaliseringen ska underlätta och tillgängliggöra, inte distrahera och krångla till det.  

Hur ser det då ut i mitt klassrum? Jag använder fortfarande classroomscreen med timetimer, arbetssymboler och klocka. Jag tycker att den skapar tydlighet. Det gör också mig till kung av tiden, det vill säga att jag kan justera timern utifrån gruppens behov. Börjar de bli klara? Då tar jag bort ett par minuter. Lyser flitens lampa? Då lägger jag på ett par minuter.  

Jag är också förtjust i Quizlet för att öva begrepp. Det är lustfyllt och eleverna får snabb respons. Det ger mängdträning på ett lättsamt sätt. Jag kan också se vilka som kan det stoff vi jobbat med, för då går det fort! Dessutom tycker jag att det bidrar till en bra stämning i klassen när man spelar live i grupp. Att den delar in i lag automatiskt gör att det inte blir några diskussioner om vilka man ska vara med och man får röra på sig i klassrummet. Quizlet är en bra paus från tyngre arbete under lektionstid.  
Att öva ord med glosboken kräver att eleverna över stavning och förhöret rättar sig själv (alltså snabbare respons är när de dammar på mitt skrivbord). Svårslaget tycker jag. Lit tråkigt tycker eleverna, och det ser jag faktiskt som ett kvitto på att det är nyttigt. Man kan inte komma undan på samma sätt som om man bara stirrar på en ordlista i boken och säger ”att man redan kan alla”.  

En fjärde digital favorit är att skriva tillsammans. Om det sker i realtid inför hela klassen är det ofta jag som skriver, och eleverna hjälps åt att formulera meningar och bearbeta texten. Skriver man texter digitalt är det lätt att ändra utifrån klassens feedback. (Minns ni hur jobbigt det var att sudda en halv sida och börja om? Jag får rysningar av tanken.) Man kan diskutera, ändra och ändra igen. Komma tillbaka till samma text nästa lektion och ändra lite till. Ibland får alla skriva och så tittar vi på deras texter tillsammans. Då använder jag ofta Microsoft Forms för insamling. Det går snabbt och jag får en tydlig överblick, som dessutom är lätt att dela med resten av gruppen om man vill arbeta med feedback tillsammans.  

Att få sin egen text uppläst, istället för att vänta på att jag ska komma och läsa, ger möjlighet till att själv korrigera en del fel. Det funkar också utmärkt när man är hemma och inte har någon lärare där. Jag tycker dock att den funktionen i Word fungerar riktigt hackigt på våra datorer eftersom den funktionen inte fungerar om man har ”spara automatiskt” på. Den skulle kunna vara mycket mer användarvänlig. En del elever ger upp, vilket är synd.   

I skrivundervisningen kommer också AIn in. Dels är att kunna få passande exempeltexter genererade som vi kan diskutera eller bearbeta guld värt, dels att använda AI för att kunna bearbeta våra texter. Vad kommer den med för förslag? Blir det bättre? Eller kanske bara krångligare? Jag undrar om alla elever kommer ha co-pilot på sina datorer och använda som egen undervisningscoach. Eller kommer vår nya mer försiktiga inställning till digitaliseringen göra att det inte blir så?  
Det här listan skulle kunna bli ännu längre, men jag tror att jag ger mig här just nu. Jag är dock mycket nyfiken på din undervisning. Vilka digitala verktyg är dina trotjänare? Och är co-pilot din nya bästis på jobbet?

Den där pedagogiska eftertänksamheten

I september skrev jag ett inlägg om pedagogisk eftertänksamhet och vikten av tid för reflektion. Nu när betygen är satta så åker axlarna ner lite. Med lite suddig blick ser jag tillbaka på en ganska hektisk termin. Hur har det gått?

Det var länge sedan jag hade så här mycket undervisning på mitt schema som jag haft i år, och det har definitivt påverkat hur mycket jag har reflekterat. Ingen överraskning direkt. Det är tur för mina elever att jag har haft mer tid förut, för det gynnar såklart även detta gäng. Man glömmer ju inte. Erfarenhet ska inte underskattas. (Även om jag vet att det ofta är precis så det är - titta på löneutvecklingen för lärare i Sverige…) Hur som helst.

Tiden har alltså varit mer begränsad denna termin än vad jag är van vid. Hur ser man då till att man gör rätt saker med den reflektionstid man har? Man behöver ha goda rutiner.

En av mina rutiner är att jag uppdaterar och ändrar planeringar så fort jag är klar med ett arbetsområde. Det gör att om jag vill göra samma sak igen så har jag redan en ännu bättre version.

En annan är att jag tänker på jobbet på vägen hem. Under min cykeltur från Stenhagen till Luthagen hinner jag ofta bearbeta en del. Sedan är det förbjudet att grubbla. När jag jobbar hemma gör jag konkreta saker som man kan avsluta, som att rätta en hög med prov eller göra en lektionsplanering. Det håller inte alltid, men det är min grundinställning.

Man behöver också acceptera att vissa saker tar ännu längre tid om man har begränsat med tid, och så är det bara så. Jag hinner inte tänka klart kring X idag heller. Troligen inte imorgon. Det får bli på onsdag. Ni fattar. Det kanske till och med kan vara bra ibland. Det är i alla fall viktigt att vi lärare inte trollar fram tid som inte finns.

Både på Lärarnätverket och på min skola har vi haft tema Ledarskap denna termin. Det har inneburit att vi har pratat mer ledarskap och mindre om praktiska saker när vi samlats i arbetslaget. Det har hjälpt mig; att ha tid avsatt på dagordningen för att reflektera och lära av varandra. Det är tur att man har så många kloka lärare runtomkring sig.

Vill man ha lärare som växer och utvecklas så behöver det finnas utrymme för det. Det är på min önskelista i år. God jul och gott nytt år!

PS. Under 2025 kommer jag att vara föräldraledig så nu blir det snart fokusskifte för min del. Men vi ses och hörs så småningom.