Ett växande klassrum

När vi som brukligt skulle sätta i gång området medeltid och gick igenom planeringen tillsammans i klassen frågade jag eleverna hur vi skulle göra bedömningen. Medeltiden är ett jättestort område och det blir ett stort prov/test/förhör om man ska visa all sin kunskap vid ett tillfälle, därför frågade jag eleverna om de ville ha ett stort prov eller fyra små. Efter en demokratisk röstning ville majoriteten att vi skulle ha fyra små, och så blev det.

En liten parentes här är att jag redan från åk 4 benämner bedömningar på olika sätt, för att avdramatisera ordet PROV. Många elever som kommer upp på mellanstadiet blir skräckslagna när de hör ordet, och jag är övertygad om att det kan påverka deras förmåga att lyckas på provet.

Jag delade alltså upp medeltiden i olika områden utefter den kurslitteratur som vi använder oss av. De två första proven var klassiska, skriftliga och korta. Vi hade i åk 5 börjat prata om betyg och om hur man kan utveckla sina svar och få högre poäng, så jag gjorde bara 5-7 frågor, där två var E-frågor och resten C och A, dvs det gick att beskriva, ge exempel, jämföra och dra slutsatser. Det blev väldigt lyckat och många överträffade tidigare resultat.

När det var dags för prov nr 3 ville jag ge de en helt annan möjlighet att visa sin kunskap. De fick instruktionen att under 60 minuter konstruera en informativ affisch om medeltiden. Det skulle finnas fakta, beskrivningar, förklaringar och vara noggrant gjorda. Alla informationskanaler fick användas som stöd. För att underlätta inspiration och arbete hade jag kopierat personer, byggnader och föremål ur läromedlet i ett litet häfte som man kunde klippa ur. Eftersom möjlighet fanns delade vi upp klassen i två olika rum. Jag hade i förväg noggrant planerat arbetspar. Där hade jag försökt att sätta elever med liknande kunskapsnivå tillsammans, för att få en mer rättvis bedömning.

Det var gåshud på läraren, när själva arbetet satte i gång. Ni vet nog hur det känns när hela rummet är fullt av arbete, motivation, samarbete. Alla pratade ivrigt om vem som skulle skriva, klippa, leta den fakta som man inte kom ihåg m.m. Allt flöt på fint tills min kollega kom och berättade att ett par frågat om de fick använda AI. Det var något som jag inte tagit i beräkning, men efter en snabb funderarare bestämde jag mig för att ”Alla informationskanaler fick användas” hade jag ju sagt, så ja de fick använda AI. Det här är så klart något som jag behöver ta med mig till nästa gång jag gör något liknande.

På lunchen, kort efter provet pratade jag med några killar i klassen och frågade vad det tyckte om provet. De sa att de hade lärt sig mycket mer på detta prov än vad de annars gjort. Själv tänker jag också på den glädjen och det samarbetet som sjöd och kokade i klassrummen, och hur eleverna faktiskt också visade på många fler förmågor då de lyssnat, samtalat, samarbetat och jämkat med varandra. En tanke är också att, om man får in ett lite skralt resultat från ett elevpar, kan låta dem berätta muntligt om sitt papper och sina tankar. För elever med svag exekutiv förmåga kan det vara svårt att uttrycka sig på det här sättet, och man måste anpassa.

Ett prov återstår om medeltiden och det kommer återigen bli ett lite mer klassiskt prov, men ett av fyra prov kan gott få vara ett multimodalt ett.

Ledarskap i klassrummet, ja vad innebär det egentligen? Ett lugnt klassrum där alla har fokus på inlärning? Elever som sitter spända av förväntan på sina stolar, redo att kasta sig över uppgifter? En arbetsplats där jag är kompositören och allt och alla följer mina taktpinnar?  
 
När nu temat för årets Lärarnätverket skulle vara ledarskap i klassrummet, och jag behövde förbereda mig på detta, införskaffades en del litteratur i ämnet. Efter att ha läst några av dessa böcker inser jag hur komplext det faktiskt är och hur stor påverkan våra förutsättningar, förmågor och erfarenheter av ledarskap faktiskt har på hur väl vi lyckas i klassrummet. 
 
Unga eller nyutexaminerade lärare ger sig inte in i något enkelt yrke. Trots år av lärarstudier, där kunskapsämnen, pedagogik, metodik med mera har studerats, så kvarstår en stor del av yrket som är svår att träna upp i skolbänken. Ledarskap. I litteraturen haglar alla de fantastiska egenskaperna som en duktig lärare bör inneha, över sidorna. Även om man är så lyckosam att man innehar ett gäng av dessa egenskaper kan det vara mycket kämpigt de första åren.  
 
Själv gjorde jag mina första lärorika och grundande år med yngre barn, först som au-pair och därefter på förskola. I rollen som ung pedagog på förskolan lärde jag mig mycket om mig själv och om hur jag fungerar i kontakt med barn/elever, hur jag reagerar när jag blir ledsen, arg, sentimental. Hur jag får barn att lyssna, ändra inställning, visa nyfikenhet. Jag minns fortfarande frustrationen som jag kände under året i Boston som 20-årig barnflicka, då jag inte lyckades komma överens med familjens äldsta dotter, då 6 år. Då hade jag inte en aning om att det fanns ett professionellt jag, och ett privat jag, och att jag skulle sätta upp en sköld emot den känslostorm som hon, den frustrerande lilla ungen utsatte mig för. 

 
 
Att bemästra sig själv och sina olika sidor är inte något som man lär sig i en handvändning. Jag arbetade 13 år på förskola där jag fick bemöta barn i olika situationer och träna på min egen roll i fostran och inlärning. Självklart dyker det fortfarande, trots ännu fler år av erfarenhet, nu i grundskolan, upp tillfällen och elever som ger mig huvudbry och jag måste ta fram hela mitt register med alternativa tillvägagångssätt, anpassningar, attityder och kanske även mutor. Något som jag lärt mig är att aldrig ha bråttom, inte agera i affekt någonsin, stanna upp och reflektera innan några planer sätts i verket. På samma sätt som då jag överlägger med mig själv innan jag tar beslut i agerande, gör jag även då jag känner mig osäker på en fråga om kunskapsinnehåll, regler eller annat i klassrummet. Jag backar och ber eleverna att få återkomma. Nästa lektion eller dag kan jag istället, väl förberedd ge dem svaret och stå bakom det till hundra procent. 
 
Det råd jag skulle vilja ge till dig, nybakade lärarstudent, eller du som jobbat några år, men fortfarande sliter med ledarskapet i klassrummet, ta det lugnt. Ge dig själv mycket tid före och efter lektionerna. Stanna upp, sitt ner och reflektera över hur det blev och varför, anteckna, och planera hur du ska göra nästa dag. Var inte rädd för att peka på dig själv. Ofta är det hos oss själva allt börjar.  

Hur många gångar har du inte suckat över att en relativt kunnig elev lämnat in en uppgift med enbart det kortaste svaret eller den enklaste redogörelsen? Trots att du påpekat att hen skulle kunna berätta mer, förklara vidare, så får du ett ryck på axlarna som svar. När det i åk 5-6 börjar dyka upp bedömningar i form av betyg, blir det däremot ofta höga ögonbryn och häpna miner. Varför får jag inte bättre betyg än E på förhöret?  
Nu har jag funderat och filurat en hel del och försökt komma på ett riktigt enkelt sätt att i min åk 5:a beskriva skillnaden på att ”bara” ge ett svar och att ge ett mer utförligt svar som kan ge ett högre betyg. Genom att ge eleverna en enkel uppgift, med ett ganska självklart svar, försökte jag att få dem att förstå hur de skulle utveckla svaren i tre steg. 

1. Benämna

2. Beskriva

3. Ge exempel, jämföra och dra slutsatser. Dessa motsvarade E, C, A.  

Jag visade först ett exempel: 

Därefter fick eleverna försöka. De fick samarbeta i par, för att minska på prestationskravet. Jag tänker att för vissa elever höjs anspänningen redan vid tanken på bedömning och betyg, och det kan då kännas tryggare att jobba med en kompis.  

När eleverna i par skrivit ner sina svar. Gick vi igenom dem enligt mina tre steg. Nästan alla hade lyckats uppnå ett A i sitt svar. Därefter fick klassen en ny bild att beskriva. Den här gången fick de själva bedöma sitt svar. Eleverna var koncentrerade och visade stort intresse hela arbetspasset och jag imponerades av hur de tog detta på allvar.  

Jag kommer att repetera den här övningen ett flertal gånger och även transformera den till andra ämnen som till exempel historia och teknik. Jag kommer även att visa på bedömningsmatriserna i kursplanerna och peka på samma typ av progression. Fortsättning följer, men jag känner stort hopp om framtida höga betyg.