Ett växande klassrum

Jag är förstelärare på Knutby skola och jobbar på mellanstadiet. I min undervisning lägger jag stort fokus på elevens roll i sin egen utveckling och självledarskap. Självkännedom, eget ansvar och delaktighet är framgångsfaktorer enligt mig. För att lyckas med detta krävs såklart goda relationer. I min blogg kommer jag att berätta om de framgångsfaktorer som fungerar för mig.

  • Vänd en klass med nya perspektiv

    Annika Andersson2026-11-20

    Jag hade en åk 6:a.  De hade liksom sexor jag haft tidigare blivit stora, hormonsvängiga, högljudda, känsliga. Det händer mycket i både kropp och knopp när man är 12-13 år. Några hänger och klänger på varandra medan andra testar gränser på det sociala planet. Som lärare i åk 6 på en liten, enparallellig skola, som min, hör det till vanligheterna att man om man har en sexa blir överöst med åsikter och information om hur ens elever skött sig på rasten, i matsalen eller korridoren. Oftast är de inte av positiv sort och handlar om att någon varit extra hjälpsam eller visat gott omdöme, utan det är konflikter, språkbruk, stök och missförstånd som letar sig fram till mig och klassrummet. 
    Därefter är det min roll att gå in i klassrummet och vidareförmedla, samtala och motivera till bättring. Något som kan ta mycket tid i anspråk och även lägga en avmätt stämning i klassrummet, när jag hellre vill motivera och väcka lusten till att lära sig nya saker där inne.  
    Jag hade en sån där dag. Ni vet när det känns som att man knappt hinner börja dagens första lektion innan någon vill berätta vad eleverna gjort på rasten, i korridoren eller i matsalen. 
    Jag fick nog och berättade för eleverna precis hur jag och min kollega upplevde klagomål och skäll från personal och elever på skolan riktade mot klass 6. Vi var överens om att det var en klar överdrift och att det inte stämde, men att många på skolan noterde just det som sexorna gjorde. Även om ”vi” inte tyckte att klass 6 var värre än andra. Jag fick klassen med mig i och med att jag ställde mig på deras sida (åtminstone delvis…) Jag tror att jag fick dem med mig eftersom jag inte bara pratade om vad de behövde ändra på. Jag berättade också att jag tyckte att bilden av dem hade blivit orättvis. 
    De flesta blev motiverade. Nu kom vi överens om att vända den här trenden. Vi skulle visa att det här årets sexor minsann var ett vänligt gäng. Min kollega hittade ett dokument på nätet,100 vänliga gärningar, som vi introducerade. Det började med att vi vuxna snappade upp småsaker som skedde i och utanför klassrummet. Någon plockade upp ett sudd på golvet åt någon. Någon annan höll upp dörren trots att kompisen gick långsamt. När vi väl börjat så började eleverna också se de positiva gärningarna. Det var ofta rastaktiviteter, som att man hjälpt någon yngre som ramlat, eller att man gick fram och kollade hur det gick när någon föll på fotbollsplanen. Plötsligt letade vi inte längre efter det som gått fel. Vi letade efter det som gått rätt. Det fungerade!  
    Efter raster, eller i slutet av skoldagen fäste vi blicken på dokumentet och funderade över om vi hade sett några goda gärningar. Vi blev förstås inte en perfekt klass över en natt. Vi var fortfarande en helt vanlig sexa med allt vad det innebär. Men genom att rikta blicken mot det som faktiskt fungerade blev de sista veckorna före sjuan både enklare och betydligt roligare. 
    I efterhand tänker jag att dokumentet med de goda gärningarna egentligen bara var ett verktyg. Det som gjorde skillnaden var att vi började leta efter det som fungerade. När vi vuxna såg fler positiva handlingar började eleverna också göra det. Plötsligt fick hjälpsamhet, omtanke och vänlighet mer plats än konflikter och tillrättavisningar. Det skapade ringar på vattnet. Kanske är det så att den största förändringen faktiskt måste börja hos oss lärare. 

    imagefdvd.png

    (0)Kommentera
  • Nu är AI-coachen här. På allas skärmar, dygnet runt.

    Annika Andersson2026-09-14

    imagewunwa.png

     

    Den finns på 1177, Köket.se, Snapchat och IKEA. Den hjälper oss att välja recept, hitta rätt produkt, planera en resa eller förstå våra symtom. Den finns alltid tillgänglig, alltid redo att svara. 
    Vi kan inte stoppa huvudet i sanden och vänta på att det ska gå över. Precis som skriftspråket, radion, tv:n och internet är generativ AI en del av en utveckling som inte kommer att stanna av eller gå tillbaka. Den digitala assistenten smyger sig in i våra hushållsmaskiner, på våra webbplatser och i våra appar. Ofta märker vi det knappt, men den finns där och stöttar oss i allt fler vardagliga situationer. 
    Vi vuxna har ett eget ansvar att vara källkritiska, eftertänksamma och medvetna användare. Men hur är det för våra yngsta elever, som växer upp med AI som ett naturligt inslag i vardagen? 
    Frågan om datorer i skolan eller inte är en sak. Betydligt viktigare är att vi lär eleverna källtillit, källkritik, säkerhet på nätet och hur man förhåller sig till AI-genererat innehåll. Det är ett av skolans viktigaste uppdrag idag. Våra elever ska bli demokratiska medborgare i ett demokratiskt samhälle. 
    En AI-coach kan hjälpa, stötta och inspirera. Men den kan också förstärka åsikter, bekräfta fördomar och påverka hur vi ser på världen. Om barn får råd, bekräftelse och vägledning från AI varje dag behöver vi fundera över hur det påverkar deras tänkande, relationer och självbild. 
    Vi står bara i början av denna utveckling. Många av möjligheterna är spännande, men många frågor återstår. Därför behöver vi inte mindre AI i skolan. Vi behöver mer kunskap om AI, mer samtal om AI och fler vuxna som hjälper barn att förstå den värld de redan lever i. 
    Skillnaden i framtiden kommer inte att vara mellan dem som har AI och dem som inte har AI. Den kommer att vara mellan dem som låter AI tänka åt dem och dem som använder AI för att tänka bättre själva. 

    (0)Kommentera
  • Stormaktstid - med lust, iver och glädje!

    Annika Andersson2026-04-09


    imagex50xf.png

    Sedan någon månad tillbaka hade vi läst om Stormaktstiden. Det är en ganska stor laddning stoff för eleverna att ta in, så jag bestämde mig att efter halva kapitlet, dvs vid Gustav den II Adolf låta eleverna göra ett ganska traditionellt prov för att visa vad de lärt sig. Därefter fortsatte arbetet på historielektionerna. När sedan huvuddelen av Stormaktstiden var inläst och det var dags för nästa bedömningstillfälle, tänkte jag att eleverna skulle få använda sina multimodala färdigheter. Eftersom vi samtidigt jobbar med kooperativt lärande i lärarkollegiet bestämde jag mig för att göra en uppgift med denna arbetsform i fokus.  
    Något som irriterade mig var att jag ofta i åk 6 fick hoppa över, eller förkorta de sista delarna av området Stormaktstid, för att hinna med hela historiearbetet i åk 6. Fördjupningar och ”Hur man levde i…”, var ofta delar som fick stryka på foten. Nu såg jag en chans att med hjälp av eleverna, kunde snabba på inhämtandet av dessa kunskaper, samtidigt som jag också kunde få in ett annat typ av bedömningstillfälle. 
     
    Planering av uppgiften 
    Jag började med att be min AI-coach om ett bra upplägg för hur jag kunde göra den här uppgiften. Jag hade klart för mig att eleverna skulle forska om en person eller händelse och att de skulle arbeta parvis, men AI-coachen gav mig förslag på arbetsgång och stödfrågor för arbetet. Efter att ha modifierat dessa något var jag nöjd. Jag plockade sedan ut ett antal personer och händelser ur stormaktstiden som vi ännu inte hunnit med. Därefter skapade jag tydliga instruktioner. Detta gör jag alltid i en Power Point. Den kan jag visa inledningsvis på skärmen och gå igenom punkt för punkt, och den bifogar jag också i uppgiften (Teams) så att eleverna kan läsa den om och om igen.  
    Jag lägger alltid stor vikt på hur jag formar grupper och arbetspar. I detta fall delade jag först upp mina 25 elever i två grupper, och därefter två och två. Jag tänker också på hur jag ska göra anpassningar till elever som har utmaningar i form av läs- och skrivsvårigheter eller socialt samspel, så att även dem har förutsättning att lyckas med uppgiften.  
     
    Dagen för förhöret blev inte som eleverna tänkt sig… 
    Eleverna hade fått veta att det skulle vara förhör, och att de skulle lära sig området stormaktstid till den dagen. Att största fokus inte var på det de hade tränat in, utan något annat, var det faktiskt ingen som klagade över. Jag betonade dock att den kunskap som de lärt in är där för att de ska ha den i framtiden, och kanske behöver plocka fram snart. 
     
    Instruktionerna 
    Eleverna blev instruerade att presentera fakta på en sida i en Power Point. Där skulle finnas med kortare fakta i några rutor samt bilder. De fick en stödmall med frågor att använda sig av. De fick också veta att båda två i arbetsparen skulle klara av att delge en kamrat den fakta som fanns på PP:n, och att man efter lektionens slut även skulle ha kunskap om varje deltagarpars person eller händelse. 

    image53ad7.png

    Action 
    Jag hade tagit till gott om tid för denna uppgift. Min kollega(resurs) utförde samma planering med den ena klasshalvan, så att hela klassen kunde göra detta samtidigt.  
    Efter en noggrann och tydlig genomgång, eleverna var uppdelade i arbetspar och hade var sina datorer, fick eleverna dra ett varsitt kort med sitt forskningsområde. Timern sattes på 45 minuter, och arbetet satte igång. Efter att ha fått hjälpa något enstaka par att komma i gång kunde jag ställa mig i ett hörn och njuta. Om du är lärare känner du igen känslan, när rummet fylls av energi, lust, iver, och glädje, samtidigt som lärande sker. Gåshud! En stund som man lever på i många veckor. 


    imagergeg.png


    Presentationerna 
    Efter de 45 minuterna av forskning och dokumentation, fick eleverna en stunds rast. Därefter det ställdes timern på 15 minuter. Nu skulle eleverna få möjlighet att repetera, läsa igenom sina texter några gånger.  
    Så möblerade vi om så att det skulle gå smidigt att rotera, för nu skulle det bli ”speeddejting” med historietema. Timern ställdes åter. Eleverna fick 2,5 minuter för att presentera sin sida för den som lyssnade. Fanns tid över ställdes det frågor för att kolla att den som lyssnade hade lärt sig något. Även denna del av arbetet gick så bra, att jag kunde gå runt och lyssna och dokumentera. Det var lite knackigt för en del att läsa den första gången, men efter ett tag lärde man sig sin egen text nästan utantill och det blev lättare och lättare att presentera sitt arbete. När det första gänget gått sitt ”varv” bytte eleverna plats och rollerna byttes ut. (Se bild.) 
    En lyckad anpassning var att en elev med utmaningar i läsningen fick jobba i en grupp med tre. Det innebar att han kunde följa en kompis. Efter att ha lyssnat på sin text uppläst några gånger, var det inte så svårt för honom att själv presentera den. 

    image93bfa.png
     
    Omdöme
    Redan i pausen, efter forskning och planering pratade jag med flera elever och fick positiv återkoppling från dem. De hade haft roligt och lärt sig om Stormaktstiden samtidigt som de också tränat sin sociala kompetens.  
    Dagen därpå fick eleverna svara på fem frågor i en formsenkät, en från varje elevpars område. Här kunde jag se vilka som hade tagit till sig kunskaperna som kompisarna berättade, och även om det var någon av grupperna som hade lyckats bättre på att förmedla sitt område.  
    Nöjd summerar jag denna annorlunda test- och inlärningsform, och tänker att det här kan vara något som eleverna kopplar till stormaktstid och minns när de ser tillbaka på historieämnet i mellanstadiet. 
     
    imagelhff.png
     Elevernas iver och entusiasm gav mig gåshud!
     
     
     
     
     

    (0)Kommentera
Visar -3893 - -3891 av 24 Visa fler