Ett växande klassrum

Nu när vi kommit ca en månad in på terminen och de nyblivna fyrorna har fått känna på livet på mellanstadiet, och ansvaret ökat lite, så är det en av mina uppgifter att öka på ansvarsbördan något. Möjligheten till egna beslut ska öka i precis lagom stora och väl anpassade bitar. Detta så att eleven i sin takt kan bygga sitt eget ansvar kopplat till jaget. När det gäller exempelvis läsning har eleverna nu snart läst ut sin första bok på Pollylino (vårt digitala bibliotek). De har då haft möjlighet att läsa kapitlen rakt av och svarat på frågor, eller så har de kunnat läsa först och lyssnat senare (om de inte riktigt har förstått vad de läst), eller så har de som ännu inte kommit så långt i läsutvecklingen fått läsa en viss del och därefter lyssnat. För att eleverna inte ska välja den minst krävande vägen, pratar vi om hur viktigt det är att utmana sig i läsningen och att inte alltid gå den enklaste vägen. Vi resonerar också kring varför det är viktigt att kunna läsa och hur man blir bättre. När eleverna nu har hittat sin bästa strategi i lästräning, har jag börjat ställa krav på dem att välja sitt bästa sätt för att träna läsning och läsförståelse.

Ett annat tillfälle för träning av eget ansvar kan vara efter en mattegenomgång. En dag när vi hade gått igenom ett problem med talraden och hopp med tiotal, hundratal och tusental, och också gjort ett antal uppgifter tillsammans, bad jag eleverna stänga böckerna och slappna av. Jag instruerade dem att bara fokusera på sig själva och ställa sig frågan om de förstod det vi gått igenom. De fick värdera sig i tre nivåer; att det kändes lätt, att det kändes okej, eller att det kändes svårt. Därefter bad jag dem som tyckte att det kändes svårt att följa med in i grupprummet. Så klart är det mycket viktigt att ha ett öppet och tillåtande klimat i gruppen, för att det ska kännas ok att göra detta val. Min erfarenhet från denna och tidigare grupper jag haft är att det inte blir några sneda miner och menande blickar då eleverna har tagit beslutet själva. Jag berömmer ofta eleverna självkänsla och ansvar när de klarar av dessa val. Särskilt de elever som följer med in i grupprummet.

Små steg av ökat ansvar bygger bit för bit upp självkänsla och frigjordhet.

Dags för mig att ta emot en ny fyra. Ett gäng med mycket pirr i kroppen och stora förväntningar om vad mellanstadiet och den nya läraren ska innebära. 25 elever som gått tillsammans sedan förskoleklass och känner varandra utan och innan, men jag känner dem inte alls. För mig är det 25 nästan oskrivna blad. Så klart har det skett en överlämning, och med denna som en av byggstenarna, ska vi nu lägga grunden till en ny gemenskap. Innan arbetet med relationer, samarbete och ansvar kan fortsätta måste vi sätta spelregler för vår blivande gemenskap.

Vi inleder mellanstadiets första samling med att informera om schemat, därefter får eleverna veta vilka förväntningar jag och klassens resurs har på dem. Vi tar upp saker som vänlighet, komma i tid, vara rädd om saker, göra sitt bästa. Därefter frågar vi eleverna vad de har för förväntningar på oss. Det är spänt och tyst först, men när vi delar in klassen i 6 smågrupper och ger dem post-it-lappar att skriva förslag på, och de får dra sig undan i sina grupper, då lossnar det. Eleverna har fått instruktionen att skriva ner sådant som de tycker är viktigt, för att man ska få studiero, och för att man ska trivas på skolan tillsammans.

Efter 15 minuters ivrigt pratande om uppgiften, men även om annat så klart, det är ju första gången alla träffar varandra efter sommarlovet, samlas vi i klassrummet och grupperna sätter upp sina post-it-lappar på klassrummets white board.

Vi läser dem en och en och upptäcker att många påminner om varandra. Vi kan gruppera dem i tre kategorier. Vi kan också sätta ”dubbletter” över varandra. Kategorierna blir rast/vänskap, Klassrum/arbetsro och Sofia och Annika.

När vi kommit så långt, öppnar jag datorn och speglar den på white boarden. Nu formulerar vi regler efter punkterna på lapparna som eleverna själva skrivit, och så är klassens egna regler uppunktade på ett dokument. Nu är det bara att göra en stilig ram och hänga upp den på väggen, sen kan vi bygga vidare på vår stabila grund.

PS. Lapparna under rubriken Annika och Sofia satte vi upp längst bak i klassrummet, så att vi kommer håg att: plocka undan kaffe koppar, och att tugga tuggummi efter kaffet.DS

Nu är det i stort sett slut på terminen både för elever och lärare. Vi lärare har jobbat med bedömningar hela terminen och säkert har det även för dig eskalerat inför terminsavslutningen. Det handlar mycket om formativ bedömning, att avgöra hur förmågor förbättrats och om att bedöma för fortsatt utveckling. Och visst vill väl du som lärare också fortsätta att utvecklas? Så varför inte göra som jag, låta eleverna bedöma ditt eget arbete.

För andra året i rad har jag tagit mod till mig och bett eleverna göra en bedömning av mig. Det har jag gjort med hjälp av en Formsenkät. Där kan jag ställa frågor och till viss del styra svaren, så att det blir rimligt för mig att sammanställa resultaten och skapa en bild av hur jag ska jobba vidare.

Jag ställer delvis frågor om vilken av mina olika instruktionsformer och lektionsupplägg som passar dem bäst, och där använder jag alternativa svar, så att det blir tydligt att läsa av dem, men jag ställer också frågor som besvaras i fri text. Det gäller tex frågor om mina styrkor och förbättrningsområden som lärare.

Det är bra att du som lärare innan du delar enkäten med eleverna förklarar avsikten med den och att svaren är viktiga för dig. Hittills har eleverna i mina klasser tagit uppgiften på allvar, men jag kan tänka mig klasser som jag haft längre tillbaka, där man hade kunnat få lite alternativa svar…

Om du vill prova på detta, (börjar bli försent för denna termin kanske men…) ta en riktig funderare över vad du vill ta reda på, så att frågorna blir de rätta. Om du väl har hittat frågor som ger god information, kan det vara roligt att göra om den här ”utvärderingen” från år till år, och se om något ändras, och om du utvecklats helt enkelt. Jag kan till exempel dra slutsatsen att något fler förstår mina instruktioner i år (ofta eller alltid), och att mitt bästa sätt för genomgångar är med stöd av projektorn, vilket resultatet pekar på två år i rad. Sen måste man ju också ta hänsyn till om man som i det här fallet är olika klasser som har besvarat enkäten. Alla grupper ser ju lite olika ut.

Lycka till!