Ett växande klassrum

När jag för åtta år sedan fick möjlighet att jobba med mina första digitala verktyg, förstod jag nog inte riktigt hur rasande snabbt utvecklingen skulle gå. Jag tog emot en förskoleklass och kom tillsammans med rektor överens om att vi skulle starta upp med ett försök med surfplattor. Vi köpte in så att det räckte till halva klassen och jag var ivrig att komma i gång. Det hela föregicks inte av någon fortbildning, handledning och inga instruktioner serverades heller. Det blev många ivriga försök att hitta de bästa apparna för de färdigheter som skulle utvecklas och många kvällar hemma i tv-soffan med surfplattan i knät då jag full av iver letade mellan funktioner och appar. Det var jag, helt ensam i en digital värld bland färgsprakande appar och websidor och jag var ivrig, men totalt oerfaren. Tillsammans med eleverna slängde jag mig ut i den här djungeln. Ibland gick det bra och ibland inte. Det var spännande, men arbetsamt. Medan vi så smått hittade det bästa sättet för lärande delvis med stöd av digitala verktyg, fortsatte många elever runt om i landet att kämpa med de traditionella metoderna. Jag har alltid sett på de digitala verktygen som ett av många andra hjälpmedel i strävan att få eleven att nå målet. Varför inte använda det stöd som fungerar bäst? Ibland har arbetet med hjälp av digitalt verktyg varit helt avgörande för att en elev kunnat lyckas.

Idag, åtta år senare, vet jag inte helt säkert hur det ser ut i klasser runt om i landet. Jag vet att skolor åtminstone i min kommun under en tid har uppmanats att förse samtliga elever med en dator eller surfplatta, men jag hör ofta att skolor saknar de digitala verktygen. Faktum är att det digitala kapitalet långt ifrån är allt. Vi måste också ha kunskap, förmåga och mod att ta fram dem i undervisningen. För många lärare känns det fortfarande tungt att dra in datavagnen och dela ut datorerna. Ibland är det till följd av att man själv inte känner sig säker på de digitala funktionerna och ibland är det för att man förutsätter att problem ska uppstå. Detta gör att under mina åtta år med digitala verktyg har mina kollegor och svenska skolans elever glidit ifrån varandra och likvärdigheten har minskat.

Med en SKA-lista har vi på vår skola gjort det digitala användandet mer likvärdigt. Vi skapade först en digital SKA-lista för personalen, och därefter en för eleverna. Under introducerandet och fram till idag har personalen jobbat med att lära sig att behärska Microsofts appar och funktioner, samt användningsområden i vår lärportal Unikum. Det har gjorts med hjälp av introduktioner på planeringsdagar, kollegiala träffar där vi delger varandra nya kunskaper och uppdrag där man använder sig av lämplig, digital färdighet.

Vår ”nya” läroplan gör det dessutom helt klart att de digitala hjälpmedlen ska finnas tillgängliga i samtliga ämnen. Detta för samtliga elevers lärande men också för de elever som är beroende av de kompensatoriska, digitala verktygen som verktyg för lärande.

Surfplattor, datorer och skärmar är ingenting vi kan ignorera. De ska vara en del av undervisningen i alla ämnen varje dag.

Kanske var du en av dem som såg min föreläsning på UKUS för någon vecka sedan. Där berättade jag kort om funktionen Reflect på Teams. Eftersom jag fick frågor på detta tänkte jag gå igenom funktionen lite mer här i bloggen.  
 
För dig som har ett klassteam finns funktionen i listen till vänster och heter som sagt Reflect. (Om inte får du gå in bland apparna i Teams och lägga till den.) Du kan välja bland tre frågor att ställa eleverna. När eleverna öppnar sin dator eller Ipad första gången på dagen ber du dem att fylla i sin Reflect.  
 
 
 
Reflect inlägget kommer att vara det första eleverna ser i sin sida för klassens teams. Se till att de tar sig tid att tänka till, reflektera över sin känsla för dagen, och att de inte bara klickar på det monster som har fin färg eller ser gulligt ut. Efter att eleverna klickat i sina gubbar kan du se hur ”status” för klassen är för dagen. Du kan visa hela klassen som känslomonster, om du väljer att inte visa namnen. Det gör du på en ikon i det högra hörnet.  Kanske är det någon som beskrivit sin känsla på ett sätt som gör att du bör bekräfta eller fråga mer kring elevens dag. Kanske upptäcker du att det finns elever som känner sig trötta varje dag, och behöver nysta lite i det. Framför allt får eleven ytterligare ett tillfälle att bekräfta sig själv och att bli sedd av dig. 
 

 
Det finns också en funktion i Reflect som kallas ”Ta en tankepaus”. (Syns i vyn, eller så får du klicka på de tre prickarna.) I den här funktionen får du också upp ett ”monster” som tillsammans med en lugn musik leder eleverna i fem djupa andetag. Den här sidan fungerar fint att ta upp på projektorn och visa för klassen medan de kommer ner i varv. Det är inte otroligt att ett antal elever, de första gångerna har svårt att koppla av och följa instruktionerna. Både för att det är ett gulligt och roligt monster, men också för att tystnad och lugn manar till osäkerhet hos många, och de har svårt att slappna av. Ge dig inte. Gör om momentet ett antal gånger och räkna inte med att det ska fungera för alla första gången. Träning ger färdighet! 
 

 
De olika funktionerna som jag berättat om se så klart lite olika ut beroende på om du öppnar en dator, surfplatta eller mobil. 

Att arbeta som lärare har genom åren inneburit att, förutom att jobba mot de uppsatta målen, också svinga sig i de olika redskap, metoder och lärstilar som är rekommenderade för tillfället. Att trender om elevsamarbete, grupparbeten eller katederundervisning svänger och blir inne och ute är en sak, så även egenskaper hos elevgrupper, kollegier och på skolor. Något som vi däremot inte kommer att svänga fram och tillbaka är samhällets utveckling. Det finns ett antal faktorer som gjort att vårt samhälle gjort det svårare för oss lärare att lyckas med vår undervisning, men det finns något som faktisk banar väg för oss, nämligen digitaliseringen.

När jag för ca 8 år sedan fick iPads (en på två elever) till min förskoleklass, började min resa mot en undervisning där de digitala verktygen idag finns i mitt klassrum som naturliga hjälpmedel. Inledningsvis ville jag förstås testa en hel massa appar och funktioner i klassen. Ibland kanske det bara gjorde saker krångligare, men ganska snart insåg jag var och för vilka det fanns stora vinningar i det digitala. På min skola var skolledningen på från början och det var aldrig problem att få tillgång till iPads och datorer om man bara såg till att skaffa sig kunskapen att undervisa med hjälp av digitala verktyg. Störst vinning har jag nog genom alla år haft av min egen dator och projektorn. Med den har det underlättat mycket att fånga elevernas uppmärksamhet och fokus. Appar och webbsidor har förenklat dokumentation, organisation och kommunikation för både mig och eleverna.

Många gånger på senare tid har man hört att vi ska ta tillbaka fysiska böcker, papper och penna till klassrummet. För egen del har det aldrig varit så att dessa har ersatts, utan läsappar och digitala dokument har bara varit en komplettering och ytterligare en väg att samla läromedel och dokument på. Det viktigaste är enligt mig att inför varje lektionsplanering fundera på vad syftet med uppgiften är. Är det rättstavning, eller ett prov i historia, så ska inte handstilen, eller orken och förmågan att forma bokstäver ska vara avgörande. Jag har även låtit elever med dyslexi fått ”tala in” sina prov. Däremot ska vi fortfarande skriva för hand när det är lämpligt och hålla igång förmågan att ha en läslig handstil(även om vi inte kan garantera nyttan med fin handstil i framtiden förutom som en konstform).

Avslutningsvis vill jag bara puffa för hur viktigt det är att vi gör våra elever redo för ett samhälle där du betalar räkningar, åker buss, bokar läkarbesök och läser tidningen digitalt. Att vara digital analfabet skulle innebära ett mycket stort handikapp. Alltså måste vi precis som också Lgr22 säger undervisa i alla ämnen, med de digitala hjälpmedel som ett av verktygen när det gäller kunskapssökande, informationsbearbetning, problemlösning, skapande och kommunikation.