Uppdrag språk

Nu har våra kommunala förskolor fått bidrag för inköp av barnlitteratur – så roligt! Det ger oss extra möjlighet att stärka och förnya de böcker vi har på förskolorna. Inför inköpen behöver varje förskola inventera vad som finns, vilka titlar som saknas och om några böcker börjar bli så slitna att de behöver ersättas.

Jag och Maria har därför tagit fram en kompletterande boklista, som ett tillägg till listan från våren 2025. Ni på Uppsalas kommunala förskolor ska ha fått båda listorna i samband med informationen om hur mycket medel just er förskola har att använda.

När vi ändå är inne i bok- och läslusttider vill jag också skicka med ett boktips om högläsning – som kan fungera som inspiration och bidra till att utveckla högläsningen.

Jag vill särskilt lyfta boken:

Högläsning -didaktik för språk-, läs- och skrivutveckling av Tarja Alatalo (2021)

En bok som utvecklar din högläsning

Boken ger bra och konkreta tips på vad man behöver tänka på när man läser högt. Jag tycker att den sätter fingret på vad som är viktigt att tänka på och den har hjälpt mig att utveckla min egen högläsning genom att jag nu i mycket större utsträckning läser igenom boken själv innan jag läser den för barnen och förbereder vilka röster jag ska använda samt vilka frågor jag ska ställa. Jag tycker att boken på ett bra sätt tydliggör hur viktig läsningen är för att barnen ska utveckla både sitt språk genom att fördjupa och bredda sitt ordförråd och lägga en viktig grund för sin läs- och skrivförmåga.

Boken innehåller nio kapitel och täcker många olika perspektiv gällande högläsning, från läsning i en språkutvecklande miljö via språklig medvetenhet, ord- och skriftmedvetenhet till högläsningens påverkan på ordförråds- och läsförståelseutvecklingen samt didaktiskt; hur kan vi läsa högt på olika sätt?

I slutet av varje kapitel finns det med ett avsnitt med "aktiviteter att prova och reflektera över". Dessa kan man använda för att utmana och utveckla sig själv, arbetslaget, förskolans lärmiljö samt utbildningen och undervisningen.

Förberedelse gör skillnad

Det kapitel som jag väljer att fokusera på i detta boktips handlar om hur man kan planera för en engagerande högläsning.

När man planerar för sin högläsning är det viktigt att förbereda lässtunden genom att fundera över vilka barn man ska läsa för, var och hur man sitter, minimera störande faktorer som påverkar både din och barnens koncentration samt vilken röst och vilket tonläge man ska använda. För att lässtunden ska bli så bra den bara kan så behöver man förbereda och planera högläsningen utifrån textens innehåll så att man undviker överraskningar gällande innehåll och ord. Man behöver alltså läsa boken själv först.

För att få till ett samtal om boken så behöver vi förbereda frågor att ställa under läsningen och här ger boken tips på olika frågekategorier så som:

Faktafrågor
Inferensfrågor
Åsiktsfrågor
Ordkunskapsfrågor, med flera

 När man läst klart boken så behöver inte samtalet avslutas utan dialogen kan fortsätt på olika sätt genom en rad olika aktiviteter som föds ur texten och samtalet under högläsningen.

Att välja rätt bok – och våga variera

För att kunna engagera barnen i högläsningen så att de hänger med, blir intresserade, tycker det är spännande och roligt samt vill fortsätta utforska böckernas värld, så tycker jag precis som författaren Alatalo (2021) att det är viktigt att hitta böcker med ett innehåll som intresserar barnen. När barnen sedan är vana bokkonsumenter ska man våga variera valet och välja olika genrer så som spänning, fakta och lyrik osv. Allt för att spegla alla barns intresse i gruppen. Vem vet kanske kan en storkonsument av fakta bli intresserad av lyrik!

Utveckla högläsningen tillsammans

Aktiviteterna att prova på, i slutet av varje kapitel, är bra att använda i arbetslaget eller med hela förskolan för att utveckla högläsningen.

I Kapitlet som jag fördjupat mig i handlar det om vad man till exempel behöver tänka på vid val av bok och vad man behöver tänka på när man planerar för sin högläsning. Författaren ger förslag på följande frågor:

"Vilket språk-, läs- och skrivutvecklande innehåll möjliggörs genom högläsning av den valda boken?
Vilka ord och begrepp behöver förklaras och hur ska du förklara dem?
Vilka öppna frågor kan du ställa?
Vilka aktiviteter kan barnen göra utifrån textens innehåll för att utöka lärandet efter högläsningen?

(Alatalo, 2021. sid. 56)
 

Referens

Alatalo, T. (2021) Högläsning - didaktik för språk-, läs- och skrivutveckling. Studentlitteratur AB. Lund

Hoppas att detta boktips kan ge er inspiration att fortsätta utforska högläsningens fantastiska värld!

Ett samtal om språk, tillgänglighet och delaktighet i förskolan

Inför det senaste blogginlägget träffade jag Sara Wesslert, logoped på barn- och elevhälsan och hon hjälpte oss att lysa på vad vi i förskolan behöver vara uppmärksamma på för att upptäcka språklig sårbarhet så att vi kan göra anpassningar som skapar tillgänglighet och delaktighet i förskolans undervisning och utbildning.

I mitt uppdrag som språk- läs- och skrivutvecklare så arbetar jag ofta nära pedagoger och rektorer kring hur vi kan arbeta språk- och kunskapsutvecklande utifrån den aktuella förskolans förutsättningar. Alla pedagoger har tankar och erfarenheter om hur vi kan stödja barns språk, men många förskolor saknar en tydlig plan för det språkutvecklande arbetet.

Jag passade på att be Sara att ge sitt perspektiv på hur vi bäst kan stödja alla barns språkutveckling och vilka arbetssätt som hon ser som extra viktiga att inkludera i vår utbildning och undervisning och det kommer detta inlägg att fokusera på.

Vad behöver vi fokusera på? ”Språklig medvetenhet – framför allt fonologisk”

Vad skulle du önska att vi fokuserade på i förskolan när det kommer till barns språkutveckling?

”Språklig medvetenhet skulle jag önska att vi pratade mer om, framför allt fonologisk medvetenhet” säger Sara. Hon berättar att när hon ställer frågan till pedagoger om hur de arbetar med språklig medvetenhet, så är svaret ofta att de arrangerar språksamlingar som kan innehålla stimulans av stora delar språklig förmåga och betydligt mindre delar språklig medvetenhet, till exempel aktiviteter ur före Bornholmsmodellen eller att man rimmar eller klappar stavelser. Språksamlingar kan vara jättebra och roliga, men det är viktigt att det inte stannar där.

Språklig förmåga och språklig medvetenhet – vad är skillnaden?

Att arbeta språkutvecklande utvecklar inte automatisk den språkliga medvetenheten, som också utvecklas ett par år senare än den språklig förmågan. Ett barn kan använda ord utan att veta vad ett ord är, för att ge ett enkelt exempel, men skillnaden mellan förmåga och medvetenhet är inte alltid så enkel.

”Jag ger ofta rådet att lägga krut på att utveckla barnens språkliga förmåga (ordförråd, meningsbyggnad och kommunikation) via ”utbildningen”, genom att vara goda talmodeller och använda ett språkutvecklande förhållningssätt som genomsyrar all kommunikation samt anpassa för att skapa en språkligt tillgänglig och stimulerande miljö under hela dagen. Den språkliga medvetenheten utvecklas bäst i den lite mer strukturerade ”undervisningen” säger Sara.

Barn som har svårt med uttalet i förskolan kan ofta bli hjälpta av ökad fonologisk medvetenhet, vilket vi skrev om i det förra inlägget. Men framför allt är god språklig, och framförallt fonologisk, medvetenhet något av det bästa vi kan skicka med barnen inför framtida läs- och skrivinlärning, och fortsatt utbildning. Sara säger att barn överlag är bättre än vi kanske tror på att lära sig om fonologisk medvetenhet, precis som att de utan svårigheter lär sig flera språk samtidigt.

Planering, progression och likvärdighet – från enskilda aktiviteter till helhetsplan

Vi behöver  inte göra det så svårt för oss, men vi behöver ha en gemensam helhetsplan och fundera på vad som ger våra barn de bästa förutsättningarna för framtiden. Vi behöver inte bestämma oss för en specifik metod utan vi kan ha många olika strategier i vår planering.

Ofta lyfter pedagoger fram att de arbetar med rim och ramsor och det är ju toppen, men hur gör vi då för att erbjuda en progression?

Vi vet att de i förskoleklassen använder sig av materialet hitta språket (Skolverket) med syfte att undersöka var barnen befinner sig i utvecklingen gällande att berätta, beskriva, lyssna och samtala (språklig förmåga), men också hur de kommunicerar via symboler och bokstäver och om de kan urskilja ord och språkljud (språklig medvetenhet). När vi vet att detta är lärande som barnen behöver ha med sig så kan vi planera för hur vi kan lägga grunden i förskolan.    

Språklig medvetenhet och fonologisk medvetenhet i praktiken

När det gäller språklig medvetenhet kan vi till exempel arbeta aktivt med vad ett språk är, vad en mening är och vad ett ord är, och hur de är uppbyggda. Vi kan vara medvetet nyfikna på språkets form tillsammans med barnen. Det finns både böcker, spel, låtar och lekar som vi kan använda oss av på ett lekfullt sätt.

När det gäller fonologisk medvetenhet, medvetenheten om språkets minsta delar, ljuden, till exempel vissa övningar om språkljud i Före Bornholm, eller FonoMix, som är munbilder som visar på hur ett språkljud görs och ser ut. Vi kan också ta för vana att visa på vår egen mun hur ljuden ser ut. Någon typ av visuell representation är bra, att både få se och höra. När vi använder bokstäver som visuell representation är det en stor hjälp för barnen att använda bokstavens ljud, t.ex. ”ssss” för S, istället för vad bokstaven heter ”Ess”. Sara betonar flera gånger att hon uppmuntrar pedagogerna att inte fastna vid EN metod utan att arbeta med de områden som behövs.

Sara tipsar till exempel om leken där det flyttar in ett djur på förskolan! Vi väljer ut ett djur för varje ljud och arbetar en tid med varje djur/ljud. Bra ljud att använda är M, S, K, D, T, G, L, F. Tänk på att använda bokstavsljud som utgångspunkt och inte bokstavsnamn. Ett exempel är S- snoken som samlar på ord som låter ”ssss” i början. Lägg ut bilder på ord på golvet, varav kanske 7 ord av 10 börjar med ssss-ljudet och 3 ord börjar med något annat ljud. Ta sedan upp en bild i taget. ”Jag undrar om ormen kommer att tycka om det här ordet… sssssmör… vad tror ni?”

Läsförståelse i förskolan – strategier som gör skillnad

Som språk- läs och skrivutvecklare vill jag även passa på att slå ett slag för strategier kring läsförståelse som är särskilt bra att undervisa om i förskolan.

Att samtala om och klargöra svåra ord är viktigt då det för oerfarna läsare är  vanligt att man inte spontant ställer frågor om vad något betyder. Vi behöver därför gissa och tolka, vad det är vi behöver klargöra för att läsningen ska bli begriplig för alla barn. En annan strategi är att kunna förutsäga, lär barnen att tänka framåt i texten.

Att sammanfatta är viktigt, stanna upp i texten och prata om vad vi vet så här långt. Här får vi syn på hur barnen uppfattat budskapet i boken och vi erbjuder en strategi för att välja ut det viktigaste för att skapa en förståelse för en berättelse.

Och en strategi som är mycket bra att använda är att som pedagog tänka högt och ställa frågor: "Jag undrar…" På så vis kan vi ge barnen verktyget att fundera, resonera, förklara, jämföra… Vi behöver även öva barn att läsa kritiskt, kan det här hända i verkligheten?

Att våga undervisa i förskolan– utan att "skolifiera"

Sara och jag diskuterar olika typer av strategier och funderar kring om pedagoger ibland är lite tveksamma till att träna barn på specifika moment i förskolan av rädsla att "skolifiera" förskolan. Förskolans arbetssätt som bygger på lust att lära ska vi självklart inte tumma på. Det ska vara roligt och vi ska väcka lusten att lära och den lusten ser vi mycket av ute på våra förskolor.

Gemensamt engagemang för språket

Det är otroligt tydligt för mig att Sara brinner för sitt uppdrag och älskar att arbeta med barns språk. Engagemanget i vårt samtal är stort och när vi så småningom behöver avrunda känns det som att vi kunde ha fortsatt vårt samtal minst en hel dag. Det finns alltså otroligt mycket vi kan göra för att stärka barns språk.

 Sammanfattningsvis så MÅSTE vi ha en plan kring vårt språkutvecklande arbete, både för den språkliga förmågan och den språkliga medvetenheten, och både för utbildning och undervisning och förhållningssätt, och Sara trycker på vikten av att förankra den planen så att den blir levande och att utbildningen blir likvärdigt för alla  barn.

Hon vill även skicka med oss att barn har större kapacitet än vad vi erbjuder generellt, vi behöver våga tänka kring vad vi kan göra redan i förskolan.

Med detta vill jag rikta ett stort tack till Sara Wesslert för ett givande erfarenhetsutbyte och för många viktiga kunskaper, tankar och ideér som du delat med oss.

Marias lästips:

Ashby Elvira (2025), Språkstimulera mera: att stötta barns språkutveckling, Studentlitteratur AB

Larsson Karolina (2016), Att få barns språk att växa - strategier för språkutveckling i förskolan, skolan och hemma, Stefan Hertz utbildning AB

Pihlgren Ann - flera läsvärda artiklar på forskoleforum.se bland annat utvärderingsunderlag:

Utvärdera lärandet i språk och kommunikation – mall | Förskoleforum

Hur möter vi barn i språklig sårbarhet?

Logopeden Sara Wesslert berättar om vad förskolan kan göra – på gruppnivå – för att stötta alla barns språkutveckling.

Ann Sofie och jag får i våra uppdrag ofta frågor om hur vi kan stödja barn som inte utvecklas språkligt i samma takt som sina jämnåriga. Det kan till exempel handla om barn som har svårt att göra sig förstådda och hamnar i utmanande situationer.

Ibland behöver vi pedagoger i förskolan ta hjälp av andra professioner för att få stöd i våra uppdrag. En av dem som finns tillgänglig för oss i vår kommun är Sara Wesslert, logoped på Barn- och elevhälsan som har i uppdrag att stödja oss i förskolan i frågor kring språkutveckling.

Jag har inför två kommande blogginlägg träffat Sara för att be henne ge sitt perspektiv på hur vi bäst kan stödja alla barns språkutveckling och vilka arbetssätt som hon ser som extra viktiga att inkludera i vår utbildning och undervisning.

Kan det vara så att vi håller hårt i några gamla myter om språkutveckling som kanske är dags att skrota en gång för alla?

Vilken typ av uppdrag kan en logoped i förskoleverksamheten ha?

Sara har uppdrag mot alla kommunala förskolor och får alltid sina uppdrag via förfrågan från förskolans rektor. Frågorna och fortbildningen rör olika frågor och det kan röra sig om allmänna språkfrågor eller en mer specifik del som pedagogerna behöver lära sig mer om. Sara kan träffa arbetslag om det finns frågor kring ett barn och ibland sker möten i samarbete med specialpedagog, psykolog och syn- och hörselpedagog. Hon understryker att det aldrig handlar om att hon kommer ut och gör en bedömning, hon träffar inga enskilda barn.

Utgångspunkten är hur vi kan arbeta i förskolan på gruppnivå för att underlätta för alla barn. ”Jag kan ge råd kring anpassningar kring enskilda barn också, men aldrig kring enskild ”träning”, en-till-en. Vi säger att vi alla jobbar på alla nivåer, individ, grupp och organisation, oavsett profession i Barn- och elevhälsan. Och främst förebyggande men också främjande. Sällan eller aldrig åtgärdande, lite beroende på om man definierar anpassningar som en åtgärd eller ej...” förklarar Sara.

Vad innebär språklig sårbarhet och språkstörning och hur skiljer dessa sig åt?

Språklig sårbarhet handlar om att det finns ett glapp mellan barnets språkliga förutsättningar och de förväntningar eller krav som ställs på språklig förståelse och uttrycksförmåga i olika sammanhang. Språklig sårbarhet kan vara tillfällig eller livslång, men den går att påverka genom att göra anpassningar som ökar tillgänglighet och delaktighet och därmed minskar glappet.

Den språkliga sårbarheten kan bero på olika saker, till exempel språkstörning, hörselnedsättning, talängslan, att man inte tillägnat sig det svenska språket ännu, npf-diagnos, svåra socioekonomiska förutsättningar och annat.

”Vårt jobb kan inte vara att utveckla språket hos barn med språkstörning till nivå till andra barns nivå i samma kronologiska ålder, men vi har ett kompensatoriskt uppdrag att ge verktygen som behövs för att de ska få lika stor tillgång till kunskapen. Och det är såklart olika för olika barn, men det mesta fungerar för många.” säger Sara och trycker på vikten av att arbeta med vårt förhållningssätt, är det så att barnet inte kan eller inte vill? På vilket sätt kan vi anpassa i olika situationer för att barnet ska kunna delta, till exempel genom att vi behöver vara med som stöd i leken? Och till sist vad behöver vi undervisa om och träna på och hur kan vi göra det på ett sätt som gör att barnet utvecklas.

Språkstörning är en medicinsk diagnos som innebär en medfödd nedsättning i förmågan att bearbeta och lära sig språk. Det kan handla om svårigheter att förstå vad andra säger, att själv prata så att andra förstår eller båda delarna. Svårigheterna visar sig också på olika sätt i läs- och skrivförmågan. Språkstörning försvinner inte med tiden och kan inte tränas bort, den är alltså livslång och omfattar 5-7 % av befolkningen.

Bilden som visas ovanför använder Sara för att visa på tecken som vi bör vara uppmärksamma på. Hon uppmuntrar oss att känna in vår magkänsla. Om vi ser att ett barn hamnar här så är det viktigt att fundera på om det kan bero på språket och då kan det vara dags att samtala med familjen om detta.

Vilka myter upplever du hänger kvar i förskolan om barns språk?

Vi som arbetar med språkfrågor i förskolan möter ibland olika idéer om hur det kommer sig att ett barns språk inte följer den förväntade utvecklingen. När jag började jobba i förskolan för 20 år sedan så var det till exempel stort fokus på att stärka barns uttal genom munmotorikövningar. Jag passar på att fråga Sara om vilka föreställningar som hon fångat upp om försenad språkutveckling och ber henne att dementera dem som faktiskt inte stämmer.

Om vi börjar med munmotorikövningar så är det sällan motoriken som är orsak till försenat uttal, det är oftare den fonologiska utvecklingen som behöver stimuleras. "Arbeta gärna med munmotorik för att det är roligt, men det är inte många barn som blir hjälpta uttalsmässigt av detta" säger Sara.

Hen utvecklar motoriken just nu… nej det är inte så att en typ av kroppslig utveckling hindrar en annan. Barn utvecklar olika förmågor parallellt utan problem.

Språkstörningen beror på flerspråkighet… nej, barn kan inte ha en språkstörning endast i svenska språket, utan i så fall påverkar den alla barnets språk. Det svenska språket kanske inte är utvecklat fullt ut ännu, men det har oftast med bristande stimulans att göra.

Barnet är ”lat” eller ”bekväm” och pekar och visar istället med kroppen… ord är det enklaste vi har att ta till för att uttrycka något, om vi kan säga ordet så är det den korta vägen så att barnet skulle vara lat och använda kroppen stämmer dåligt.

Föräldrarna har inte läst för barnen… högläsning är ett fantastiskt bra sätt att utveckla ordförråd och läs- och skrivstrategier, men inget barn får försenat tal på grund av att det inte blivit läst för.

Barnet har inte tränat tillräckligt… Begreppet "träna" är ett förvirrande ord när man pratar om språkutveckling och språklig stimulans. För de allra flesta barn är den "osynliga" eller omedvetna vägen till förståelse och uttrycksförmåga av ord, meningar, uttal och kommunikation, den snabbaste. Att befinna sig i goda språkliga miljöer med goda talmodeller räcker. Barn behöver många tillfällen att pröva och ompröva sina nya ord, meningar och ljud i meningsfulla sammanhang i samspel med andra, men behöver t.ex. inte ”träna” glosor, tempus eller uttal, så som vuxna lär sig ett andra språk. Det går snabbare att lära sig nya ord genom att höra andra säga orden i många olika meningar, i många olika sammanhang där ordet har betydelse och funktion för kommunikationen och aktiviteten, till skillnad från att barnet uppmanas att själva upprepa eller benämna enskilda ord i t-ex. en pekbok.

Barn med språkstörning och barn som befinner sig språklig sårbarhet av vissa sorter, kan dock behöva undervisning inom vissa språkliga områden som andra barn vanligen omedvetet bara ”snappar upp”. Tilläggas ska att forskningen har visat att även barn med språkstörning utvecklar sitt språk genom riklig stimulans men att det inte räcker med ”normalexponering”. De behöver betydligt fler repetitioner för att lagra de nya språkliga kunskaperna, höra orden i fler meningar, fler sammanhang, än barn med typisk språkutveckling.  

Att vara i en språkligt rik och begriplig miljö är det som utvecklar språket mest. På förskolan ska språkutveckling vara roligt, lekfullt och på gruppnivå.

Med detta säger jag stort tack till Sara Wesslert för mycket konkreta beskrivningar och exempel på vilka olika glasögon vi behöver ha på oss när vi möter barn mitt i sin språkutveckling hos oss på förskolan. Hennes tankar om vad vi kan jobba extra med och hur vi kan göra det bjuder vi på i nästa blogginlägg!