Pedagogisk eftertänksamhet

Jag håller just nu på att läsa Åsa Hirsch bok Relationellt ledarskap i klassrummet - Så skapas magi och det är ett begrepp som fastnade hos mig - pedagogisk eftertänksamhet som jag vill dela med er.

Forskaren Max van Manen har kommit fram till att en skicklig lärare dels måste kunna sina ämnen, men fram för allt måste hen kunna avgöra ”vad som är bra för en viss i elev i en visst situation” och sedan agera utifrån detta. Det handlar alltså om att läraren måste kunna känna av och känna in vad som krävs och anpassa undervisningen efter detta. Vi måste bry oss om individen. Lite som en förälder som månar om det bästa för sitt barn, fast i en skolkontext. Känner du igen dig? Jag tror att många lärare gör det. Vi bryr oss. Vi bryr oss mycket.

Är det enkelt? Nej, verkligen inte. Men tänk efter, är det inte när vi är pedagogiskt eftertänksamma som det blir som bäst? Därför är tid till reflektion jätteviktigt. Vi kan inte springa från en sak till en annan hela dagarna och tänka på 1000 saker samtidigt . Vi måste vara närvarande i stunden, om vi ska vara bra lärare. Vissa saker får vänta. Andra får någon annan göra. Vissa saker kanske man får prioritera bort.

En annan sak som vi måste göra är att involvera eleverna genom att fråga dem vad de behöver. Alla kanske inte kan svara på det, men en del kan ge riktigt kloka svar som ger dig mycket vägledning. Dessutom är det nyttigt för elever att fundera över sina behov. Det bidrar till det där meta-tänkandet som vi gärna vill att de ska ägna sig åt.

Ibland bryr vi oss lärare kanske för mycket, i alla fall för vårt eget bästa. Denna pedagogiska eftertänksamhet och medvetenhet kan leda till samvetsstress. Vi vet att vi skulle behöva göra mer för den eller den eleven, men det går inte utifrån de förutsättningar vi fått. Påtala det för din rektor, men sedan måste vi återvända till vad vi kan göra i vårt eget klassrum. Annars tror jag att vi går sönder, och det gynnas ingen av.

Pedagogisk eftertänksamhet kräver tid. Fundera på saker. Vända och vrida. Diskutera med varandra. I vår bransch går det ibland så fort. Någon har fått en bra idé. Tror sig ha hittat en lösning på ett problem. Det fattas ett beslut på tisdag eftermiddag kring en elev och på onsdag morgon ska det börja gälla. Undervisande lärare ska alltså under natten ha ställt om och organiserat för denna förändring. Är det rimligt? Blir det bra? Ibland tror jag att vi i vår strävan efter att det ska bli bra ibland lovar för mycket, eller i alla fall för fort. En av mina gamla rektorer sa ofta ”nu ska vi reagera innan vi agerar”. Det behöver fler höra. En klok organisation är också eftertänksam.

Låt oss tänka efter och låta saker ta tid. Ta ner tempot. Vägra springa på jobbet. Det blir inte bättre för att vi hastar fram, varken för elever eller lärare, men det blir bättre när vi är pedagogiskt eftertänksamma.