Mitt formativa klassrum

Den här veckan drar vi igång lite förberedelse inför det nationella provet i svenska. 

Först har vi tittat på Orka pluggas information om de muntliga proven och deras tips. Jag försöker vara tydlig med att vi övar och inget av det vi gör nu bedöms. 

Vi använder samma grupper när vi övar som vi ska ha på själva provet. Det gör jag för att bygga en vi-känsla. Den första lektionen så pratar vi om praon (eftersom niorna var på prao förra veckan). 

Sedan har jag satt ihop ett litet paket med fem korta texter. Elevens fördelar texterna, förbereder sig och turas om att leda samtalet. Framförallt behöver eleverna öva på att sammanfatta, det är inte något som vi brukar göra så ofta annars. Anledningen att jag valt låttexter och dikter är att de som behöver lyssna kan välja låttexterna. 

Jag vill också rekommendera ”att utveckla resonemang” av Orka plugga. Jag tycker att de verkligen lyckas förklara vad ett utvecklat resonemang är. Man kan också uppmuntra dem att ställa frågor till varandra så att de kommer vidare på samma sätt som skribenten i klippet gör. 

För sva-eleverna (och alla andra som vill ha) har jag skapat en mall med exempelmeningar över hur man kan uttrycka sig. (Den är inspirerad av en plansch jag såg när jag var på Minneapolis-utbytet för lärare. det kan jag för övrigt verkligen rekomendera. Sök!) 

Förhoppningsvis känner sig eleverna mindre stressade efter att ha övat tillsammans med sin grupp. Har ni andra bra övningar eller tips? Skriv gärna en kommentar om hur du jobbar.

Att plugga inför prov är något som är väldigt svårt för vissa elever, och lätt för andra. Därför vill jag att de ska dela med sig av sina strategier till varandra.

Idag har jag förberett 7A inför ett prov som de ska ha. Vi har gjort så här:

1. Vi har sett ett klipp från Orka plugga om att ta vara på lektionstiden. Jag har dessutom delat min spellista som heter just ”Att plugga till och skriva prov” 

2. Sedan fick de prata med grannen om sina bästa pluggtips i 2 minuter. Jag använder alltid timern så att det blir tydligt för hur lång tid de har på sig. Det brukar motivera dem till att sätta igång på en gång.

3. Det de kom fram till sammanställde vi sedan till en tankekarta (i gratisappen Simplemind+) som jag också delade med dem genom appen Klassrum.

4. Efter det fick de ägna de sista 20 minutrarna åt att testa någon av de strategier som vi pratat om.

Efter provet ska de också få utvärdera sina strategier för att öka medvetenheten kring hur man lär sig. Vi får se hur det går!

Nu är höstterminen igång och vi befinner oss i den fas som snart kommer att kännas som vardag, men i alla fall för mig fortfarande känns lite chockartad. Jag hoppas att ni alla haft en bra start med era klasser och grupper.

Förutsägbarhet skapar förtroende

Under detta läsår ska jag undervisa i åk 7 och 9. Det innebär att jag har två klasser som är nya för mig, och många av eleverna är nya för varandra. Just nu är vi alltså i en fas där det handlar om att lägga grunden för resten av vår tid tillsammans, vilket ju troligen är resten av högstadiet.

Speciellt elever med NPF mår bra av och behöver tydlighet. Det är därför jag bland annat använder classroomscreens tidtagarur, arbets-symboler m.m. Jag har också i princip samma upplägg på alla mina lektioner. Start och sluttid högst upp och sedan en punktlista som jag följer. På svenskan så brukar vi alltid starta med högläsning och textsamtal och på engelskan med någon prata i par-övning. Det skapar förutsägbarhet vilket förhoppningsvis leder till trygghet och förtroende.

På min skola skriver vi ut klassernas scheman i färg och delar ut pappermappar till varje ämne med samma färger som vi har på schemat. Det för att det blir lättare för eleverna att få med sig rätt saker till rätt lektion.

Jag kör också med uppställning bakom stolarna när vi avslutar lektionen och vi har som rutin på skolan att samla in deras mobiler. Om man håller hårt på allt det här i början, så blir toleransen för att vi lärare bryter mot det mycket högre eftersom eleverna litar på att jag vet vad jag gör. En lärare sa till mig en gång att svaret på alla frågor är nej, ända fram till jul, och det ligger någonting i det. ”Får vi sitta i grupprum?” eller ”Får jag och den byta plats?” är nog de vanligaste jag får, och svaret är till en början nej. Jag vill ha koll på hur klassen samspelar och arbetar och vad de kan innan de får arbeta någon annanstans. Hur ska jag annars kunna planera undervisningen?

Med det sagt så får jag också infall eller drabbas av tidsbrist ibland och stökar om i planeringen, men om jag gör det så försöker jag att vara transparent genom att ändra i min dagordning och flytta punkten till nästa lektion. Om det sker i undantagsfall så brukar eleverna köpa det.

Elevinflytande

Hos mig får man så gott som aldrig välja vem man ska jobba med eller sitta bredvid. Jag förstår inte vad poängen med att de får välja skulle vara. Jag anser att man ska ha fasta platser i klassrummet och du som pedagog ska bestämma alla grupper som de ska delas in i. För att enkelt skapa klassrumsplaceringar så använder jag appen Smart Seat.

Ingen ska behöva väljas bort eller vara nervös. Det skapar bara oro och du som lärare förlorar (eller ja, ger bort) makten.

Däremot så tycker jag att det är toppen om eleverna får vara med och påverka sin undervisning. Inflytande skapar engagemang. Tillexempel så brukar jag när det är dags för att välja högläsningsbok låta dem höra korta utdrag ur ett par stycken för att sedan få rösta. Jag känner att jag ska utveckla mig kring detta i ett senare inlägg.

Anpassningar

Tanken med all denna fyrkantighet och förutsägbarhet är att undervisningen ska passa alla barn i klassrummet, och att behovet att anpassningar ska vara få, men jag har naturligtvis en hel del elever som behöver special-lösningar.

Relationer

Våra relationer är ett av våra mest effektiva verktyg i skolan. Man måste vara ödmjuk inför att man inte kan veta allt om vad nya elever behöver, men man kan ju fråga dem. Många elever har många kloka idéer om vad de behöver för att skolan ska fungera.  Attention har ett bra material för att samtala om just det. Om barnet inte själv kan sätta ord på sina behov eller har förslag på anpassningar så blir ju vårdnadshavarna och er kontakt ännu viktigare.

Kooperativt lärande

Jag tycker att det är viktigt att vi lärare påminner oss själva om hur mycket vi kan påverka stämningen i en klass. Vi vill naturligtvis ha en trevlig atmosfär där alla bjuds in och får delta och där kunskapsinhämtning är i fokus. Hur uppnår man då det? Jag tror jättemycket på kooperativt lärande som metod för att skapa en god stämning. Vi ska ha det som fokusområde i kollegiet mellan höstlov och jul, så det ser jag mycket fram emot att förkovra mig i.

En sak som jag tagit till mig av är organisationen kring att arbeta i grupp. Jag har bland annat rollkort i olika färger som jag delar ut där det står vem som ska göra vad. Det gör att alla är viktiga och bidrar till gruppen och klassens lärande.

Jag hoppas att ni alla får en bra hösttermin! Och vi ses väl på UVUS2019?