Unika som snöflingor
Mitt förra inlägg handlade om problematiken i att det inte finns någon läroplan för fritidshemmet i den anpassade grundskolan. Detta inlägg hackar liksom i, jag tänkte att ni skulle få en insikt hur jag måste jobba. Först och främst handlar den anpassning som jag kan göra på fritids inte på en individnivå, som det inom den anpassade skolan så ofta gör. Det går inte, rent praktiskt. På Johannesbäck har vi 41 elever inskrivna på fritids. Jag får utgå från olika elevgrupper, och så får de fantastiska assistenterna anpassa lite till utifrån den enskilda eleven. Så, låt mig visa på ett exempel. Vi tar estetisk verksamhet och skapande som exempel. När jag letar efter olika förslag på vad en kan göra så söker jag för det första alltid ett stadie under. Med detta menar jag att för mellanstadieeleverna letar jag på skapande aktiviteter för lågstadiet och för lågstadieeleverna letar jag på förskolenivå. För vissa av våra elever är förskolenivå på pyssel i svåraste laget. Så, ungefär allt skapande behöver anpassas. Inte till alla, men till en del elever.
Testa, testa igen och testa en gång till
Men ja, låt mig ta ett konkret exempel om anpassning som jag håller på med just nu.
I början av november hittade jag en liten video som gjorde snöflingestickers av lim, acrylfärg, diskmedel och lite glitter. Min första tanke är alltid, går det anpassa eller inte? Det här såg jag som något görbart och en rolig utmaning att anpassa till en bra nivå. I grunden ska en ta en plastficka och lägga ett papper med en utskriven snöflinga på. Sen ska en blanda lim, färg och glitter och helt sonika fylla i snöflingan och låta den torka. Många av våra elever fixar inte det. Det beror oftast på finmotoriska svårigheter. Jag började klura på om en kunde göra en schablon. Sagt och gjort, jag laminerade en lamineringsficka och skar ut en snöflinga i plasten. Så, jag försökte måla i men limfärgen rann in under schablonen och det blev inte alls en flinga. Snarare en blubb. Sen insåg jag att schablonen kanske måste ligga kvar tills limmet har torkat. Om ett antal av våra 41 elever behöver schablon, kommer det gå åt massor av schabloner. Det tar väldigt mycket tid att skära ut.
Jag, Millan och snöflingeproblematiken
Jag pratade Millan, en av assistenterna. Hon gick i gång och vi började spåna tillsammans. Kanske en behöver göra lamineringspapperet tjockare, vad händer om vi laminerar ihop två lamineringsfickor? Men problemet med att det kommer ta mycket tid att skära ut alla schablonerna kvarstår. Vad hände om en gjorde i ordning limfärgen dagen innan så att den får tjocka på sig lite?
I går så kom Milla och stålade. Hon sa ett ord ”Pepparkaksform”. Jag förstod ingenting, men hon påminde mig om snöflingorna. Hon hade gått och klurat på hur vi skulle lösa problemet med den stora mängden schabloner. Våra elever jobbar gärna med sand och lera och vi har mycket leksakspepparkaksformar. Det var tidigt på morgonen, men alla mina cylindrar slog på och hade vi inte varit lite kort om folk så hade jag sprungit och testat där och då.
Sagt och gjort, jag gjorde som jag brukade. Jag lät mig egen dotter, som går i förskoleklass, vara försökskanin. Och resultatet? Ja, det blev väldigt tjocka stickers. Det var svårt att veta hur tjockt lager en hällde i pepparkaksformen.
Så här håller jag på, med ganska många av aktiviteterna på vårt fritids. Tar idéer och förenklar och skalar bort. Jag ändrar och fixar. För att de ska passa. Det blir bakvänt, att börja i att hitta
aktiviteter som kan fungera och sen försöka hitta delar i läroplanen som de kan passa in på. Det hade varit så mycket enklare om vi hade haft en läroplan som exempelvis angav att vi ska arbeta med exempelvis finmotorik och precision. Att träna på att vänta på sin tur, att träna på att acceptera andra i deras skapande och att träna på tålamod.
Varför gör jag allt det här? Varför lägger jag massor av tid på att skapa en genomförbar uppgift? Jo, för att mina elever ska få en så lik fritidstid som vilket barn som helst. Då måste jag anpassa, även om min läroplan inte gör det.
