Lagom är faktiskt lagom ibland

Detta inlägg hade jag inte hoppats behöva skriva. Men nu blir det så. Det kanske inte har så mycket med pedagogik, lärande och smarta lösningar i klassrummet att göra. Eller kanske är just precis det som det handlar om.

Som lärare i fritidshem handlar det lika ofta om att utmana eleverna och deras förmågor, som att uppnå helt mätbara mål som går att betygsätta. Jag vet inte hur många gånger jag tittat på en akvarellmålning eller rymdraketsbygge och sagt ”Har du gjort ditt bästa, så är det precis som det ska vara. Alldeles lagom.” Eller något i stil med ”Om en verkligen försökt, så är det gott nog”.

Lagom och bra nog, det gäller kanske inte alltid alla? Gäller det oss lärare? Jag känner en hel hög lärare som inte skulle lyssna på det örat. Där ”det bästa” inte är bra nog, lagom är inte ett mått att sträva efter. Alltid göra lite mer, nå lite längre, lite högre. Det är så klart bra, att alltid vilja mer. Men det är inte alltid vi kan kompensera för en skolpolitik där ingenting får kosta. Där grupperna blir större, resurserna färre. Där vi förväntas att skapa utifrån ingenting. Men det är någonstans ändå vi, som i slutändan, få ta smällen. För att vi har pressat lite för långt.

Önskar att jag lite oftare hade sagt så där till mig själv. ”Har du gjort ditt bästa, så är det precis som det ska. Alldeles lagom”. Önskar att någon sagt så till mig. Tänkte egentligen bara påminna om att vi alla är människor. Med bra och dåliga dagar, med bra och dåliga perioder. Och att vi måste tillåta varandra att få vara just det. Vi måste påminna vandra om att lagom faktiskt ibland är helt bra nog.