Anpassad eller icke anpassad, det är frågan

Vissa saker gör mig arg. Arg och ledsen. Som det här med läroplanen, tillexempel. Anpassad grundskola har sin egen läroplan. Den är uppdelad i två spår. Det ena spåret är ämnen och det andra är ämnesområden. De elever som läser enligt ämnen, läser just ämnen. Precis som i den ordinarie grundskolan. Det är bland annat matematik och teknik, engelska och svenska och hemkunskap. Ämnena är de samma men innehållet är anpassat, i förhållande till det ordinarie grundskolan. De elever som läser enligt ämnesområden läser fem områden. I stället för matematik och teknik läser de verklighetsuppfattning. I stället för svenska och engelska läser de kommunikation. Hemkunskap går under vardagsaktiviteter. Nivån för detta spår är anpassad för elevernas förmågor.

Men, när det gäller fritids så gäller Lrg22. Alltså Läroplanen för grundskolan, förskoleklass och fritidshemmet.

På Specialpedagogiska skolmyndighetens hemsida står det som följande:

Fritidshemmens verksamhet regleras i kap. 14 skollagen och i Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet, Lgr 22.

För fritidshem såväl i grundskolan som i anpassad grundskola gäller samma läroplan, Lgr22. Fritidshemmen följer läroplanens första och andra del och har också en egen del, del 4. Den fjärde delen ska tillsammans med läroplanens första och andra del vara utgångspunkt för undervisningen i fritidshemmet.

Alltså, för fritidshem är läroplanen för den anpassade grundskolan den samma som för ordinarie grundskola. En läroplan utan anpassningar.

Förmågor som går eleverna över huvudet

Läroplanen för fritidshemmet är uppdelad i sju områden, där eleven ska få möjlighet att utveckla sina förmågor. Vidare finns det ett större antal punkter som definierar det centrala innehållet. Jag som lärare i fritidshem förväntas alltså att få eleverna att arbeta med att kommunicera med språkliga uttrycksformer i olika sammanhang och för skilda syften. Det finns flera centrala innehåll som går att koppla till denna förmåga, bland annat att samtala om olika typer av texter. För många av eleverna på mitt fritids handlar det om att överhuvudtaget göra sig förstådda. Att kunna uttrycka att de är törstiga eller behöver gå på toaletten. Så klart att vi läser, men kanske inte så mycket olika typer av texter. Det är mest bilderböcker, och i många fall blir det ganska lite samtal om texten. Det kan vara så att eleverna inte alltid har förmågan att uttrycka sina tankar och känslor kring texten. Det kan vara så att eleven har förmågan att uttrycka bra eller dåligt. Räknas det då som att vi fört ett samtal kring olika typer av texter?

Ett annat centralt innehåll är etnicitet, könsroller, kroppsideal och konsumtion samt kritisk granskning av hur dessa företeelser framställs i medier och populärkultur. En kritiker av denna text skulle säga att det är min uppgift, som lärare, att omvända innehållet i läroplanen och få det att fungera i verksamheten. Så klart det är så, det är det alltid. Det behöver en ju alltid göra, även i den ordinarie grundskolan. Men det är skillnad, på så många sätt. För vissa av våra elever handlar det om att kunna klä på sig ytterkläderna, stå i kö i matsalen eller äta själv. Det är något som många elever tränar med dagligen. Det kan då kännas lite som överkurs att lyfta könsroller och arbeta med att skapa ett kritiskt förhållningsätt till samhällets sätt att skapa kön.

Mindre viktiga verksamheter?

Ja, varför blir jag då så arg och ledsen. Det handlar ju om att som lärare omvandla och möjliggöra läroplanen. Det skrev jag ju själv, längre upp i texten. Jo, det som gör mig så arg och ledsen är att det är just fritidshemmet och den anpassade grundskolan som sätts till sidan. Det är som så ofta, att just dessa två verksamheter inte prioriteras. Som att dessa två verksamheter inte är lika mycket värda, inte lika viktiga. Det skulle ju aldrig hända att det var tvärt om, att det var fritids som hade en anpassad läroplan men inte skolan. Eller att läroplanen för alla elever utgick från anpassad grundskola, inte utifrån den ordinarie.

Fritidshemmet är egentligen en verksamhet som arbetar för att avskaffa sig själv. Som lärare i fritidshem i ordinarie grundskola kan en argumentera för att en försöker arbeta för att eleverna ska klara sig själv och inte behöva fritidshemmets verksamhet. Det ser inte riktigt ut så för de flesta elever med intellektuell funktionsnedsättning. Vi arbetar givetvis för att stötta eleverna till att bli så självständiga individer som det bara är möjligt. Men vi måste få möjlighet att anpassa. Anpassa kraven och anpassa behoven. Det görs mycket enklare med en läroplan, anpassad efter våra elevers behov.