Pågående projekt

Utvecklingsprojekt i förskolan

Hundratals mikrolektioner

Blooms reviderade taxonomi i förskolan

Hur mäter man sina resultat och hur vet man om verksamheten blir bättre när man undervisar utanför traditionella lektioner? I förskolan är det inte elevernas kunskaper som mäts och utvärderas, utan själva undervisningen och det skapar speciella förutsättningar. I Luthagen har man tidigare utvecklat och utvärderat ett system för att göra just detta. Då utgick man från Blooms reviderade taxonomi och kom fram till att det fanns många fördelar med systemet, men att det tog för mycket tid. Nu testar Petra Broberg och Elisabeth Heimer en ny version.

– Vi vill hitta ett lättare sätt att använda taxonomi, vi behöver kunna se om varje barns lärande tillgodoses, säger Elisabeth Heimer.

Bild på Petra och Elisabeth

Utvecklingsprojektet ger förskolorna i Luthagen möjlighet att få fram ett verktyg som fungerar i praktiken. Blooms taxonomi med sina olika steg för att beskriva förståelse används för det mesta för att utvärdera elevers utveckling. Men här är det viktigare att undersöka pedagogerna och deras utveckling.

– Vi behöver ett verktyg som gör det lätt för oss att se vilka olika bitar som finns med i vår verksamhet, säger Petra Broberg. Vi behöver kunna se om vår verksamhet är tillräcklig bred.

Förhoppningen är att det nya reviderade verktyget ska ge just det. Med utvecklingsprojektens resurser i ryggen finns det nu tid att leda ett sådant utvecklingsarbete.

Utvecklingsprojekt i grundskolan

Matte gånger två

Malmaskolan testar ett dynamiskt mindset

"Nej men så gör vi i stället, det blir mycket bättre!" Hur många gånger överger inte lärare ett pedagogiskt upplägg för någon ny metod? Vi matas ständigt med nya pedagogiska idéer och vi delar med oss av olika lektionsupplägg.
Sara Engkvist på Tiundaskolan och Trudel Berggren på Johannesbäcksskolan ville förändra elevernas syn på sig själva och sin inlärning. När eleverna börjar i skolan är de motiverade och nyfikna, men någonting händer på vägen, inte minst när det gäller synen på matematik, har de märkt. I elvaårsåldern börjar barnen säga sådant som att: "Jag är ingen mattemänniska".

Sara Engkvist och Trudel Berggren var intresserade av komma åt problemet genom att prova ett "dynamiskt mindset" inom matematikundervisningen men i stället för att bara kasta ut det gamla och ersätta det med något nytt fick de inom FOU-projektet möjlighet att på ett mer vetenskapligt sätt utvärdera två olika metoder.

– Vi hoppas på att de ska höja sina resultat, men vi vet inte, säger Trudel Berggren.

Meningen är att deras utvecklingsprojekt ska vara färdigt till sommaren 2018. Då hoppas de veta mer om vilken väg de ska ta i undervisningen inför nästa läsårsstart.

Utvecklingsprojekt på gymnasiet

Inte bara lyssna på läraren

Kamratrespons i Svenska som andraspråk

Lärarna på Rosendals Sprintprogram märkte att det var svårt att få eleverna att arbeta med kamratrespons.

– I den här elevgruppen är det vanligt att man bara vill lyssna på läraren, säger Kerstin Idevall. Det finns en respekt för lärarens auktoritet som gör det svårare att lyssna på andra elever.

Bild på Marlene, Per, Kerstin och Maria

För att utveckla det vill gruppen undersöka hur man kan förbättra just kamratresponsen i en klass. Genom att prova samma metoder i flera olika grupper hoppas de kunna få ledtrådar till hur det går att få elever att hjälpa varandra mer med feedback.

– Vi arbetar med iakttagelser i klassrummet, inspelning av elevsamtal och intervjuer direkt med eleverna, berättar gruppen. I första hand vill vi titta på hur eleverna ger respons på argumenterande texter. Där är det lätt att se vad som ryms inom genren och det krävs också ett metaspråk för att kunna diskutera och analysera dem.

Gruppens mål är att hitta rent praktiska verktyg som skulle kunna förbättra kamratrespons som en metod i klassrummet. Även om projektet drivs i svenskämnet med elever där svenska är andraspråk, hoppas man kunna utveckla metoder som är intressanta också för andra ämnen och elevgrupper.

Bearnaisesås och potatiskaka

Före, under och efter praktik på Uppsala yrkesgymnasium Ekeby

Eleverna på Restaurang och livsmedelsprogrammet på Uppsala yrkesgymnasium Ekeby har mycket att ta in innan de ger sig ut på sin första praktik. Precis som på andra utbildningar har alla elever sina förkunskaper och sina förutsättningar men vilka moment som innebär de största utmaningarna för vilka elever är inte alltid självklart.

– Vi märkte att några elever hade mycket lättare för att göra den "svåra" emulsionssåsen än den "lätta" potatiskakan, berättar Emil Holmberg.
Emulsionssåser handlar om att tvinga ihop vätskor som egentligen inte gillar varandra, till exempel vatten/fett eller olja/vinäger. För att lyckas behöver man vara uppmärksam, försiktig, ha känsla för det. Med potatiskaka är det bara att följa receptet. Fast är det verkligen så enkelt?

– Vi vet av erfarenhet att elevernas förutsättningar påverkar vilka uppgifter de behöver mer hjälp med. Men det är inte alltid lätt att identifiera de förutsättningarna.

För elever som ska gå direkt ut i yrkeslivet efter gymnasiet, kan det vara särskilt viktigt. Arbetslivet ställer andra krav än skolan och elever som har särskilda svårigheter att tampas med under utbildningen kan behöva extra mycket uppmärksamhet under praktikperioderna.

– Det kan vara svårigheter med antal och mängd, med arbetsminne och att utföra saker i rätt ordning, exemplifierar Ida Lektonius. Även om de klarar av mer avancerade uppgifter är det här saker som kan sätta käppar i hjulet för dem.

Lärarna på Ekeby hoppas nu kunna undersöka extra anpassningar och hur de påverkar elevernas möjligheter. Tanken är att intervjua lärare och elever och sammanställa enkätsvar för att hitta sätt att bättre kunna hantera övergången från skola till praktik och arbetsliv.

Eleven och fiktionen

Skilda världar – eller möjligheter till fördjupad förståelse

I Utvecklingsprojektet "Skilda världar – eller möjligheter till fördjupad förståelse" intresserar sig Katedrallärarna Jobs Lisa Ekblad och Marina Roslund för hur elever resonerar och tar till sig fiktivt berättande i forma av skönlitterär text (novell) respektive film (kortfilm).

Skiljer sig elevers reception (det de lägger märke till och diskuterar) av kortfilm och novell från varandra? Hur förstår eleverna det berättade? Vilka delar i det berättade lägger eleverna märke till i kortfilmen respektive novellen? Vilka andra frågor lyfter eleverna fram då de resonerar kring den fiktion de mött?

Bild på Jobs Lisa Ekblad och Marina Roslund

En av ingångarna till intresset för frågan om samspelet mellan fiktion i olika former handlar om att de båda lärarna i sin undervisning sett att dagens elever verkar ha en omedveten förmåga att analysera fiktion i filmiskt berättande. Eftersom eleverna är vana brukare av multimodalt berättande verkar de ha lättare att analysera fiktion av detta slag än då det gäller skönlitterär text. Projektet går ut på att undersöka huruvida detta stämmer och i förlängningen syftar projektet till att tydliggöra hur vi lärare kan hjälpa och vägleda eleverna att utveckla sin förmåga att förstå och tolka skönlitteratur. Att nå effektiva vägar i detta är av vikt då tiden i svenskkurserna ofta är knapp.

Under arbetet med projektet har eleverna sett respektive läst och resonerat kring kortfilmen "Mamma vet bäst" av Michael Bundsen (2016), novellen "Potatisnäsa" av Cecilia Davidsson (2004) samt novellen "Armbandet" av Cora Sandel (1932). Via elevernas resonemang kring dessa verk undersöker lärarna ovan nämnda frågeställningar.

Hur gör eleverna när de läser?

Strategier för läsning av sakprosa

Enligt PISA-undersökningen har svenska elever blivit sämre på att läsa sakprosatexter. Därför vill Sofia Berg, Johannes Lundström och Isabelle Mattlar på Celsiusskolan undersöka elevernas lässtrategier och hitta verktyg för att få dem att bli bättre på att förstå vad de läser.

Under hösten har de tillsammans provat olika modeller i sina klasser. Alla elever har fått ägna mycket tid åt läsning, men förarbete och efterarbete har sett olika ut. Sofia Berg och Johannes Lundström har undervisat specifikt om lässtrategier i två ettor, medan Isabelle Mattlar har arbetat med uppgifter där lässtrategier inte har lyfts fram.

De har gjort förtester, eftertester och låtit eleverna svara på enkäter om attityder till läsning, som läsvanor, om de tycker att det är roligt att läsa, om hur stort självförtroende de har när det kommer till läsning.

I det stora hela visade det sig att eleverna har gott självförtroende men att de faktiskt läser väldigt lite. Många elever uppger att de tycker att det är tråkigt att läsa samtidigt som de trots allt uppvisar relativt goda resultat. Men kanske är det ändå så att de överskattar sin läsförmåga
Undersökningarna genomfördes under höstterminen 2018 och under vårterminen 2019 ska gruppen sammanställa rapporten.

– Jag har väl min misstänker om att mina elever blivit bättre på att skriva på grund av textproduktionen, säger Isabelle Mattlar.

Det finns mycket forskning som är positiv till undervisning om lässtrategier medan andra är skeptiska och menar att det viktigaste är hur mycket eleverna läser.

– Eleverna som ägnar sig åt lässtrategier får ett bättre metaspråk men blir nödvändigtvis inte bättre på att läsa.

Uppdaterad: