Barn med flerfunktionsnedsättning – samspel och social inkludering

Barn med funktionsnedsättningar ska inte isoleras från andra barn, men hur skapar vi naturliga mötesplatser? I ett samverkansprojekt mellan Uppsala universitet och Årstaskolan har man tittat på hur särskilda lekaktiviteter kan underlätta samspelet mellan barn med olika förutsättningar att röra sig och kommunicera.

Läs rapporten i sin helhet här

En grupp lärare på en skola i Årsta upplevde att deras elever, alla med flerfunktionsnedsättningar, skulle ha glädje av mer kontakt med skolans övriga elever. Särskoleklassen hade sina egna lokaler, vilket gjorde att det sällan uppstod några naturliga möten mellan dem och barnen i de andra klasserna.

- Forskning visar att deras upplevelse är gemensam för många särskollärare. Ofta har man också sin egen läroplan och sina egna möten, så risken är att det uppstår nästan vattentäta skott mellan särskolan och andra skolformer. Det är synd eftersom kontakten är viktig för barnens utveckling och välbefinnande. Lika viktigt är att barn utan funktionsnedsättning får förståelse för att människor är olika, säger Nina Klang, forskare i specialpedagogik på Uppsala universitet.

Hon kom i kontakt med lärarna från Årstaskolan via AIMday Funktionshinder, en mötesplats där personer som arbetar med funktionshinder kan diskutera utmaningar på området tillsammans med forskare. Mötet resulterade i ett samverkansprojekt där man låtit grundsärskolans barn leka med barnen i en förskoleklass, i syfte att undersöka vilka lekaktiviteter som bäst främjar inkludering. Projektet har inneburit ett nära samarbete mellan de olika lärarlagen, liksom mellan lärarna och de tre forskarkollegorna Nina Klang, Helena Wandin och Jenny Wilder. 

Nina Klang, forskare i specialpedagogik.

- Lärarna valde ut och höll i lekarna medan vi forskare kunde filma och ha lite distans till själva praktiken. En sak vi kunnat se är att antalet samspelsinitiativ mellan barn är flest i strukturerade eller formella aktiviteter, alltså aktiviteter som förutsätter att man t.ex. hjälper eller tittar på varandra. Barnen fick mycket kontakt bland annat i leken Boccia, som gick ut på att eleverna i förskoleklassen skulle hjälpa grundsärskoleeleverna att lägga och kasta bollen med hjälp av en ränna.

Forskarna skilde också på enskilda och kombinerade beteenden hos eleverna i särskoleklassen. Enskilda beteenden bestod här av en enda handling, t.ex. ett leende, medan kombinerade beteenden bestod av flera handlingar, t.ex. att titta på kamraten och samtidigt styra en gåstol mot denne. De flesta enkla beteenden uppmärksammades inte, vilket visar på vikten av att barn utan funktionsnedsättningar behöver få kunskap om hur barn med funktionsnedsättningar uttrycker sig och hur de kan besvara samspelsinitiativen.

- En reflektion från projektet är vikten av ett nära samarbete med lärarna. Mycket av det som finns i forskningen är förhållandevis abstrakt, eftersom vi behöver dra generella slutsatser. Genom samarbetet med lärarna ute i den pedagogiska verksamheten kan vi få praktisk gestaltning av det vi pratar om i forskningen, och det gör att jag får större förståelse för de fenomen jag studerar, säger Nina Klang.

INKLUDERINGSLEKAR OCH TIPS FRÅN LÄRARNA I GRUNDSÄRSKOLAN

Under hökens vingar kom!
En hök (elev) står i mitten av plan och ropar alt. trycker på talapparat där det är förinspelat ”- Under hökens vingar kom”! Resten av eleverna står vid en kant och svarar ”- vilken färg?”. Höken svarar med en färg eller pekar och tittar på den färgen eleven vill ha, som finns på ett laminerat papper med olika färger på. Med hjälp av personal/elev ropas den färgen ut. De som har den färgen på sina kläder får gå över utan att kunna bli kullad. De andra måste ta sig över och akta sig för höken. De som blir tagna får bli hökar.

 

God morgon, god middag, god kväll!
Uppställning inåt i ring. En är utanför ringen och går runt den och knackar på ryggen på någon i ringen. Den som blir ”knackad” går åt andra hållet och möter den som knackade och tar varandra i handen och säger ”- God morgon, god middag, god kväll”. En anpassning är att elever trycker på talapparater där meddelandet är förinspelat. Sen är det ”tävling ”tillbaka till ”hålet” i ringen (markeras gärna med en kon) där den som blev ”knackad” på stod. Den som ”förlorar” får knacka nästa gång.

 

1-2-3 rött ljus stopp!
En är utropare och står en bit bort, vänd från de andra, och ropar, alternativt trycker på talapparat (där det är förinspelat) -” 1-2-3 rött ljus stopp”. När han sagt ”stopp”, eller visat skylt med ett stopptecken på, vänder han sig om och tittar om någon av de andra rör sig. Under tiden han ropat, har de andra tagit sig fram mot honom, men måste stå stilla när de hör ordet ”stopp”. Den som kommit fram först byter sedan plats med utroparen. Den som blir sedd att den rört sig får gå tillbaka och börja om.

 

Hur mycket är klockan, fru/herr Lejon?
En är fru/herr Lejon och står vänd från de andra en bit bort, och får inte vända sig om. De övriga ropar ”-Hur mycket är klockan fru/herr Lejon?” Lejonet svarar –”Klockan är… exempelvis 5” alternativt pekar eller tittar på en viss siffra på laminerat papper med siffror på. Med hjälp av personal/elev ropas den siffran ut. Då går de övriga fram 5 steg. Så kör man vidare tills någon nuddar Lejonet och får då stå och vara Lejon. Lejonet kan, när han anar att de övriga har kommit nära honom säga ”-Lunchdags” istället och vända sig om och försöka kulla några. De som blir tagna blir då också Lejon och får också stå där och bestämma klockslag.

Uppdaterad: